Jag undrar vad som väntar runt hörnet…

Jo, men visst gör jag det. Jag har varit väldigt aktiv med att rensa i kalendern och då menar jag väldigt… för VIPS så var man utan jobb också 😉

Närå… så illa är det inte. Jag har visserligen sagt upp mig från mitt nuvarande jobb. Har inget nytt på gång men som sjuksköterska i dagens avlånga land så är man inte direkt arbetslös… Så jag oroar mig inte ett dugg. Känner mig enbart lugn och nöjd över att äntligen tagit ett beslut. När man börjar bli den där bitterfittan (ursäkta uttrycket) som är sönderstressad och inte tål en endaste liten motgång utan att få horn i pannan, ja då är det dags 🙂 Och pssst… tar gärna emot jobberbjudanden 😉

Jag kommer absolut att sakna mina underbara goa kollegor, men dom som sitter högst och tar beslut som framöver kommer att innebära en helt oacceptabel arbetssituation där jag absolut inte kan garantera en säker vård för mina patienter… NEJ, dom kommer jag inte att sakna. Det känns som att min nuvarande arbetsgivare inte har någon som helst aning om vad vi egentligen gör och ansvarar för, vilket är vansinnigt skrämmande. Så NÄPP! dom kommer inte att vara min nästa arbetsgivare om dom inte gör en helomvändning och tänker till… Då kanske jag ska tänka på saken men som läget ser ut just nu så känns det väldigt långt borta.

Att jag tagit detta beslut har gjort att jag kan känna ett lugn. Jag är inte ett dugg orolig. Jag njuter av livets goda och känner en enorm stolthet att jag kommit till det stadiet att jag sätter mig själv och min hälsa i fokus!! För inte sjutton kommer arbetsgivaren och knackar på dörren när jag sitter hemma och gråter och känner mig otillräcklig och funderar om jag kunnat gjort på annat sätt. Inte sjutton kommer arbetsgivaren att stå bakom ryggen om jag i all stress skulle begå något allvarligt fel. Näpp… det kommer dom inte att göra.

Den gångna helgen tillbringade vi i vårt torp, vår stuga, vår plats på jorden <3. Och där råder det ett stilla lugn. Även om jag har lite svårigheter med att sitta still så är inget där betungande. Näpp, inte alls. Jag njuter till fullo trots blåsor i händerna och ömma muskler.

Och kan ni tänka er… vi har två kompisar där också 🙂 Jag blev alldeles överlycklig där jag under den stora tallen satt på huk och tömde blåsan (jodå, det gjorde jag 🙂 ) och kände mig iakttagen och för ett ögonblick funderade på om granntanten var ute i trädgården… tills jag sen fick syn på dom brunlurviga små krabaterna. Jiippiii!! Två oerhört söta små ekorrar som hoppade och for mellan trädgrenarna i vår trädgård. Nu ska det inhandlas goa nötter så dom känner sig välkomna riktigt ordentligt. 

Dom skönsjungande fåglarna har ju redan middagen serverad i trädgården så ekorrarna ska få lite lyx dom också :).

Jo, helgen var ju bra härlig och jag tror bestämt att jag njutit så där extra mycket när jag har mer ro i sinnet och lugn i kroppen.

Och eftersom jag älskar sovmorgnar 😉 så passade vi på att ställa klockan på 05.30, lördag morgon… Varför ligga och lata sig när man kan ut och njuta av naturen. Bäst att passa på när tillfällen ges.

Vi hade kvällen innan spanat in en tänkt runda på 8 km. Så där lagom lång och eftersom det inte är någon hastighetstävling så kan man njuta lite extra mycket och rundan som bär namnet, Angsjöleden, är en väldigt vacker vandringsled. Terrängen varierar men stigen var enkel att ta sig fram på vilket underlättar när man bär på tungt artilleri…

Väderleken kunde varit lite mer behaglig om jag fick önska något, men det kom åtminstone inget regn så vi får vara nöjda ändå. Och bilderna blev många och intressanta. Som när vi hörde ett intressant ljud som plötsligt stannade upp och vi visste att det fanns något i vår närhet…

En spillkråka som parkerat sig högt upp och långt bort men inte allt för långt utan passande nära för mitt objektiv. Mitt objektiv som i dagarna kompletterats med en konverter, så det var premiär i helgen. Den ringen kommer att ha sin plats på kameran, det kan jag lova. SÅ häftigt! och jag är SÅ nöjd!

Utöver Angsjöleden passade vi i helgen även på att vandra i skogen kring vårt torp, vårt hus, vår plats på jorden. Jisses vad blåbär det kommer att bli. Hoppas bara att antalet besökare inte blir lika många… Då blir det trafik runt hörnet 😉

Men runt hörnet… behöver man inte gå för att hitta spännande fotoobjekt :).

I vår trädgård rådde det full aktivitet och jag stötte på ett par intima möten… Det är som att befinna sig på ett spännande äventyr när man kryper omkring med makrot framför näsan och det är just då jag laddar mina batterier lite extra. ❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

IMAGE-IN-ING

THROUGH MY LENS

Ps… det är tack vare er alla underbara goa bloggvänner, vänner och ev ovänner som läser och skriver några rader som gör att jag fortsätter. ❤

TACK!!