För själen min

401

Jag kliver in,

passerar denna väderbitna och vackra grind

och får en sån skön ro i både kropp och knopp.

Platsen, är vårt alldeles egna torp

vår idyll

vår plats på jorden.

411

Jag blickar nedåt den lilla grusvägen vi just passerat…

lyssnar till den magiska tystnaden

innan jag kliver in och möts av den lite råa kylan

i ett torp

som stått tomt en vecka eller två.

391

Funderar om vi kanske denna gången får besök av skogens konung

eller kanske några andra spännande gäster…

Våra välpackade kameraväskor står som alltid redo,

redo för att snabbt komma till användning.

421

Tystnaden som dominerar vår vackra omgivande natur

fylls då och då av skönsjungande fåglar,

och märkliga dovt smattrande ljud,

likt regndroppar som faller på löven…

Det kan ta ett tag att lokalisera det märkliga ljudet…

ljudet som kommer från de snabba små nötväckorna

som far upp och ner på trädens barkklädda stammar.

431

Bredvid det privata utrymmet, vårt lilla röda uthus

dit vi går

när det känns nödvändigt 😉

Där står stora välväxta ålderdomliga träd.

Blickar du in bland trädens grenar

kan du ha turen att se några av dom vackra små gästerna

som står för musiken ❤

461

När vi är vid torpet

tar vi oss alltid tid,

tid att stanna upp

och njuta av det vi ser

det vi hör

och inte hör, tystnaden.

501

En kopp kaffe på den något ostadiga,

något lutande lilla bänken

smakar alltid så där extra gott,

så där extra lyxigt ❤

Bänken

placerad vid kanten av ”vår skog”

och alldeles utanför vår välkomnande lilla torpetdörr

är en plats vi ofta befinner oss på.

Med koppen på sned

och med kameran redo

fångar vi nuet.

451

Det händer nästan alltid

att när vi suttit en stund

på den något ostadiga lilla bänken

så dyker dom upp

dom nyfikna små fåglarna.

441

Till en början hör vi oftast bara deras sång…

Men sakteliga närmar dom sig

för att snart bli synliga

bland trädens grenar.

Nyfikna blickar gör att vi känner oss iakttagna.

Sakta och varsamt riktar vi våra objektiv

försöker få en vacker bild

att spara i våra minnen.

481

Även om vi tränat upp våra ”fotoögon”

för de där små tingen,

de små ögonblicken…

missar vi många tillfällen.

Vad denna söta lilla talgoxe ser

blev jag varse om…

491

när jag gick igenom mina bilder på datorn.

För jag såg det inte då

men jag ser det nu 😉

”Dagens lunch” som snart har sett sina sista ljusstrålar…

471

På vår tomt står en gammal slipsten lutad mot en vägg.

Där mötte jag denna lilla nötväcka som vid varje besök till ”lunchhuset”

liksom mellanlandade på slipstenens väderbitna och välanvända handtag.

Slängde en och annan misstänksam och nyfiken blick

där jag satt, förflyttad från den något ostadiga bänken

till den nybyggda vedbon.

Nötväckan, en snabb och spännande liten fågel

med sin svarta ögonbindel.

Påminner mig faktiskt om en känd figur… 😉

zorro

511

Torpet

vår idyll

vår plats på jorden.

Platsen

där jag laddar

chillar

och bara är ❤

Utan krav…

Jag undrar vad som väntar runt hörnet…

6,1

Jo, men visst gör jag det. Jag har varit väldigt aktiv med att rensa i kalendern och då menar jag väldigt… för VIPS så var man utan jobb också 😉

Närå… så illa är det inte. Jag har visserligen sagt upp mig från mitt nuvarande jobb. Har inget nytt på gång men som sjuksköterska i dagens avlånga land så är man inte direkt arbetslös… Så jag oroar mig inte ett dugg. Känner mig enbart lugn och nöjd över att äntligen tagit ett beslut. När man börjar bli den där bitterfittan (ursäkta uttrycket) som är sönderstressad och inte tål en endaste liten motgång utan att få horn i pannan, ja då är det dags 🙂 Och pssst… tar gärna emot jobberbjudanden 😉

13,1

Jag kommer absolut att sakna mina underbara goa kollegor, men dom som sitter högst och tar beslut som framöver kommer att innebära en helt oacceptabel arbetssituation där jag absolut inte kan garantera en säker vård för mina patienter… NEJ, dom kommer jag inte att sakna. Det känns som att min nuvarande arbetsgivare inte har någon som helst aning om vad vi egentligen gör och ansvarar för, vilket är vansinnigt skrämmande. Så NÄPP! dom kommer inte att vara min nästa arbetsgivare om dom inte gör en helomvändning och tänker till… Då kanske jag ska tänka på saken men som läget ser ut just nu så känns det väldigt långt borta.

Att jag tagit detta beslut har gjort att jag kan känna ett lugn. Jag är inte ett dugg orolig. Jag njuter av livets goda och känner en enorm stolthet att jag kommit till det stadiet att jag sätter mig själv och min hälsa i fokus!! För inte sjutton kommer arbetsgivaren och knackar på dörren när jag sitter hemma och gråter och känner mig otillräcklig och funderar om jag kunnat gjort på annat sätt. Inte sjutton kommer arbetsgivaren att stå bakom ryggen om jag i all stress skulle begå något allvarligt fel. Näpp… det kommer dom inte att göra.

5,1

Den gångna helgen tillbringade vi i vårt torp, vår stuga, vår plats på jorden <3. Och där råder det ett stilla lugn. Även om jag har lite svårigheter med att sitta still så är inget där betungande. Näpp, inte alls. Jag njuter till fullo trots blåsor i händerna och ömma muskler.

Och kan ni tänka er… vi har två kompisar där också 🙂 Jag blev alldeles överlycklig där jag under den stora tallen satt på huk och tömde blåsan (jodå, det gjorde jag 🙂 ) och kände mig iakttagen och för ett ögonblick funderade på om granntanten var ute i trädgården… tills jag sen fick syn på dom brunlurviga små krabaterna. Jiippiii!! Två oerhört söta små ekorrar som hoppade och for mellan trädgrenarna i vår trädgård. Nu ska det inhandlas goa nötter så dom känner sig välkomna riktigt ordentligt. 

16,1

Dom skönsjungande fåglarna har ju redan middagen serverad i trädgården så ekorrarna ska få lite lyx dom också :).

Jo, helgen var ju bra härlig och jag tror bestämt att jag njutit så där extra mycket när jag har mer ro i sinnet och lugn i kroppen.

Och eftersom jag älskar sovmorgnar 😉 så passade vi på att ställa klockan på 05.30, lördag morgon… Varför ligga och lata sig när man kan ut och njuta av naturen. Bäst att passa på när tillfällen ges.

Vi hade kvällen innan spanat in en tänkt runda på 8 km. Så där lagom lång och eftersom det inte är någon hastighetstävling så kan man njuta lite extra mycket och rundan som bär namnet, Angsjöleden, är en väldigt vacker vandringsled. Terrängen varierar men stigen var enkel att ta sig fram på vilket underlättar när man bär på tungt artilleri…

17

Väderleken kunde varit lite mer behaglig om jag fick önska något, men det kom åtminstone inget regn så vi får vara nöjda ändå. Och bilderna blev många och intressanta. Som när vi hörde ett intressant ljud som plötsligt stannade upp och vi visste att det fanns något i vår närhet…

15,1

En spillkråka som parkerat sig högt upp och långt bort men inte allt för långt utan passande nära för mitt objektiv. Mitt objektiv som i dagarna kompletterats med en konverter, så det var premiär i helgen. Den ringen kommer att ha sin plats på kameran, det kan jag lova. SÅ häftigt! och jag är SÅ nöjd!

Utöver Angsjöleden passade vi i helgen även på att vandra i skogen kring vårt torp, vårt hus, vår plats på jorden. Jisses vad blåbär det kommer att bli. Hoppas bara att antalet besökare inte blir lika många… Då blir det trafik runt hörnet 😉

18,1

Men runt hörnet… behöver man inte gå för att hitta spännande fotoobjekt :).

14,1

I vår trädgård rådde det full aktivitet och jag stötte på ett par intima möten… Det är som att befinna sig på ett spännande äventyr när man kryper omkring med makrot framför näsan och det är just då jag laddar mina batterier lite extra. ❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

IMAGE-IN-ING

THROUGH MY LENS

Ps… det är tack vare er alla underbara goa bloggvänner, vänner och ev ovänner som läser och skriver några rader som gör att jag fortsätter. ❤

TACK!!