För själen min

401

Jag kliver in,

passerar denna väderbitna och vackra grind

och får en sån skön ro i både kropp och knopp.

Platsen, är vårt alldeles egna torp

vår idyll

vår plats på jorden.

411

Jag blickar nedåt den lilla grusvägen vi just passerat…

lyssnar till den magiska tystnaden

innan jag kliver in och möts av den lite råa kylan

i ett torp

som stått tomt en vecka eller två.

391

Funderar om vi kanske denna gången får besök av skogens konung

eller kanske några andra spännande gäster…

Våra välpackade kameraväskor står som alltid redo,

redo för att snabbt komma till användning.

421

Tystnaden som dominerar vår vackra omgivande natur

fylls då och då av skönsjungande fåglar,

och märkliga dovt smattrande ljud,

likt regndroppar som faller på löven…

Det kan ta ett tag att lokalisera det märkliga ljudet…

ljudet som kommer från de snabba små nötväckorna

som far upp och ner på trädens barkklädda stammar.

431

Bredvid det privata utrymmet, vårt lilla röda uthus

dit vi går

när det känns nödvändigt😉

Där står stora välväxta ålderdomliga träd.

Blickar du in bland trädens grenar

kan du ha turen att se några av dom vackra små gästerna

som står för musiken❤

461

När vi är vid torpet

tar vi oss alltid tid,

tid att stanna upp

och njuta av det vi ser

det vi hör

och inte hör, tystnaden.

501

En kopp kaffe på den något ostadiga,

något lutande lilla bänken

smakar alltid så där extra gott,

så där extra lyxigt❤

Bänken

placerad vid kanten av ”vår skog”

och alldeles utanför vår välkomnande lilla torpetdörr

är en plats vi ofta befinner oss på.

Med koppen på sned

och med kameran redo

fångar vi nuet.

451

Det händer nästan alltid

att när vi suttit en stund

på den något ostadiga lilla bänken

så dyker dom upp

dom nyfikna små fåglarna.

441

Till en början hör vi oftast bara deras sång…

Men sakteliga närmar dom sig

för att snart bli synliga

bland trädens grenar.

Nyfikna blickar gör att vi känner oss iakttagna.

Sakta och varsamt riktar vi våra objektiv

försöker få en vacker bild

att spara i våra minnen.

481

Även om vi tränat upp våra ”fotoögon”

för de där små tingen,

de små ögonblicken…

missar vi många tillfällen.

Vad denna söta lilla talgoxe ser

blev jag varse om…

491

när jag gick igenom mina bilder på datorn.

För jag såg det inte då

men jag ser det nu😉

”Dagens lunch” som snart har sett sina sista ljusstrålar…

471

På vår tomt står en gammal slipsten lutad mot en vägg.

Där mötte jag denna lilla nötväcka som vid varje besök till ”lunchhuset”

liksom mellanlandade på slipstenens väderbitna och välanvända handtag.

Slängde en och annan misstänksam och nyfiken blick

där jag satt, förflyttad från den något ostadiga bänken

till den nybyggda vedbon.

Nötväckan, en snabb och spännande liten fågel

med sin svarta ögonbindel.

Påminner mig faktiskt om en känd figur…😉

zorro

511

Torpet

vår idyll

vår plats på jorden.

Platsen

där jag laddar

chillar

och bara är❤

Utan krav…

Jag vandrar…

231

Jag vandrar ut i vår vackra natur.

Försöker ta in det jag ser,

det jag känner.

Tar in naturens dofter

som skiftar från plats till plats,

från årstidens växlingar,

från de olika möten

jag har turen att mötas av.

211

Jag tar in och beundrar vad naturen har att servera

på årstidens vackraste bricka.

Allt är inte ätbart

men väl en godsak för ögats fröjd.

201

Jag tar in och förevigar

årstidens färgskala.

Hösten, färgkavalkadens vackra årstid

bjuder även på det brunaste och gråaste små tingen.

Den varma vackra kulören som man kanske inte ser…

som kräver att man stannar upp

och ser sig omkring.

Kanske går ner på knä, på huk.

Det bruna, det gråa i allsköns nyans

kan ofta vara de vackraste jag möter.

221

Men vem vet… kanske möter jag någon annan

som liksom mig älskar naturens skönhet.

Naturen, den plats där ljudet av dina egna andetag blandas med lövens sus i vinden,

där sångrösten i skyn tillhör någon liten fågel på besök.

261

Det händer även

att jag möter damer i rött.

Som stannar upp

hänförd av det vackraste man kan se…

Den lilla vovven

som sitter så fint bredvid,

tycks dock inte dela mattes intresse…😉

Men dom blev fina på bild

och jag

kommer att tänka på den vackra sången

Lady In Red❤

281

Speglingar

kan jag inte få nog av.

Speglingar

där naturen skapar sin egen avbild

och beroende på vindens hastighet

kan formas till olika mönster,

likt en vacker tavla.

301

Speglingar

i ett vindstilla vatten…

där skulle jag kunna sitta

och njuta

från arla morgonstund

till sena natten.

291

Bara mörkret skulle få mig

att bege mig hemåt.

Skymningens mörker

som sakta tar sig in

och sänker sig ner över vår natur.

Mörkret…

skrämmer mig.

Men,

vad är vackrare

än den plats i mörkret

dit där ljuset når…

311

Den varma nyansen som skapas

när solen lagt sig

och lämnat vår vackra natur

i nattens händer.

321

Den vackra varma nyansen

som ej kommit för att stanna

den är bara på visit,

allra oftast en rätt så kort sådan.

Dom stunderna

är som guld,

värda massor❤

331

Naturens varma nyans

lämnas över

till den lite mer

kyliga och mörka.

Som även den är vacker

på sitt alldeles egna sätt.

271

Och tillbaka går sen jag

på den något krokiga vägen.

Fylld av energi, av vällust,

av kärlek

av ett stilla lugn.

Stunderna i naturen

är för mig

en meditation

som jag mår bra av.

341

Det finns dock

möten

jag helst vill glömma…

som förstör min upplevelse…

Och det är inte den lilla spindeln

som satt sig till rätta

i konstverkets mitt…

241

Ej heller är det den vackra sländan som poserar så vackert…

251

…och stolt visar upp sina konster😉

Nej, det är mitt hatobjekt

ÄLGFLUGAN!!!

som tyvärr

kommit för att stanna…

Det lilla monstret

som förstör 

och tar ifrån mig

den vackraste platsen jag vet…

Vår underbara svenska natur.

191

Men en vacker dag

ska jag besegra

mitt hatobjekt…

Det lovar jag❤