Dagen igår behövde jag så väl…

56

Nu, just här… när vinterns sista månad börjar lida mot sitt slut… när dagarna blir ljusare och längre… när fåglarna väcker mig med skön vårsång… när våren är på väg med behagligt värmande solstrålar… när den allra så bästa årstiden är på antågande så blir det samtidigt så mörkt igen…

Min morfar avslutade sin tid här på jorden i början på veckan. Han behöver inte lida mer. Lida pga den elaka eländiga och vidriga cancern. Lida pga saknaden och sorgen efter min mamma, hans äldsta dotter, som gick bort för snart 6 månader sen. 

Mormor som finns kvar, pratade med mig om att ha knytis i sommar då morfar skulle fyllt 90…. Nu blir det inte så. Nu ska ännu en tung dag, en tung tid genomlevas. Känslor som jag motat undan för att orka, tränger sig upp till ytan och det är tungt. Jag kämpar dagligen med min fasad, men känner att den spricker lite mer för var dag som går. Är så rädd för hur den kommer att hålla under och efter begravningen. Den får spricka, absolut… och jag kommer att tillåta det. Men det finns en gräns och den gränsen är om jag faller ner totalt, i det djupaste hålet och går in i mig själv…

Min arbetssituation gör det inte lättare… Tankar om framtiden, om vad jag vill och vad jag inte vill. Kluvenhet och osäkerhet är rätt benämning på hur jag känner. Känslor kring vem jag gör saker och val för. Gör jag valen för mig själv, för min skull… eller för att anpassa mig efter andra…

Trodde nog att när man börjar närma sig 50 så borde man lärt sig men börjar verkligen tvivla…

Nu tar jag en dag i taget, ett steg i taget och fortsätter kämpa så får vi se. Därför var gårdagen så oerhört välbehövlig med vilodag, paketöppning, VM-guld och vetskapen om att jag har enormt stöd av mina närmaste.

55

Tack alla ni som finns och stöttar. Ni är guld värda. Extra stort tack till mina barn och min sambo som alltid finns här hos mig.

I Like

PicMonkey Collage 1

Igår fick jag uppleva den där lyckoruskänslan man kan få på jul eller på födelsedagen (eller egentligen när som helst) när man med spänning öppnar ett paket. Mitt alldeles speciella paket bestod av ett par alldeles underbart fantastiska kängor jag beställde i söndags kväll och som igår hamnade hemma hos mig. Förutom dessa ljuva kängor fanns där en personlig hälsning skriven på en lapp, prydandes kängornas ena skosnöre (bara det) OCH en Daim! Tänk jag som varit sötsugen hela gårdagen…. Det kändes så personligt. 

DET HÄR GILLAR JAG!!!

Torsdagstema – I Like

Missförstånd

52

Tänk så tokigt det kan bli när man är ovetande, nyfiken och kanske lite godtrogen. Eller kanske rent av lättlurad… Eller blev vi det? Gjorde vi fel köp?

Är mitt uppe i ett fotoboksprojekt… Inser ofta att man inte tittar tillbaka på sina bilder särskilt ofta, eller faktiskt egentligen inte alls… utan dom ligger där ihoptryckta på hårddisken till ingen nytta vilket förstås känns supertrist. Så vårt pågående projekt är att komponera en fotobok med bilder från vår resa till Kap Verde, november 2013.

Första dagen på plats och med himlen täckt av moln  gav oss valet att utforska byn. Efter bara några hundra meters promenad kom det fram en mycket trevlig och social kille och började berätta om ön och dess historia. Intressant och trevligt, absolut. Inte anade vi annat just då… inte förrän vi hamnade i en butik med konst och annat hantverk. Han var ju en ”mycket duktig försäljare” så klart! Där fanns mycket vackert och inte sjutton gick vi därifrån tomhänta inte… nej då. En vacker tavla kom med och som idag pryder vår hallvägg och vi gillar den. 

Den trevliga och sociala killen berättade om hur människor kom från Senegal till Kap Verde för att sälja sin konst och på så sätt tjäna ihop sin lön vilket inte upplevdes positivt då invånarna på Kap Verde vill ha sina turister för sig själva. Men han försäkrade oss om att hans konst var från Kap Verde och visst trodde vi honom. Han var ju så trevlig…

Inte förrän vi stod där nere i den lilla fiskehamnen och jag ville ta kort som jag förstod att den vackra tavlan vi köpt och hade i vår hand, var just från Senegal och inte konst från Kap Verde. En liten man satt på bryggan och förbjöd mig att fota och pekade på tavlan… Usch vad det kändes eländigt just där och då…. Vi visste ju inte…

Faktum är att vi gick tillbaka till den lilla fiskehamnen en annan dag, utan den nyinköpta tavlan, och då gick det hur bra som helst att fotografera… Gjorde vi fel eller inte??? Just då kändes så men varför… Vi tycker ju om tavlan…

Fredagstema – människoskapelser

Helgen

49

50

Helgen har bestått av en del utevistelse. Björnön är en populär plats att besöka om man vill vandra, skida, åka pulka eller skrinna ute på isen. Vi tog med stjärtlappar, kameror och matsäck och tillbringade en del av lördagen ute i februarisolen. Resterande delen av dagen hjälpte vi tjejerna att starta upp en egen blogg. Det är riktigt kul och där kan jag komma med lite tips efter många år i bloggvärlden. Mellokvällen blev inte långvarig. Inledningsvis riktigt positiv start men när det första s.k mellansnacket satte fart av någon flicka som fått i uppdrag att vara rolig…. då gav jag upp… PINSAMT!!!

51

Idag åkte jag med min syster och tände ljus på mammas grav. 5 månader har gått och det känns fortfarande väldigt svårt att ta in och förstå. På vägen hem tog vi vägen förbi pappa och drack kaffe. En sån där alldeles lagom helg =)

HELGBILDEN

I see trees of green…

47… red roses too

I see them bloom

for me and you

And I think to myself

what a wonderful world.

48

Ni känner säkert igen orden, melodin… kanske börjar ni nynna på sången… Det gör jag

och jag minns…

5 månader har gått sedan jag förlorade min mamma och sången, What a wonderful world var en av mammas favoritsånger. Den framfördes så fantastiskt vackert på hennes begravning av saxofonisten Johan Lewin från Eskilstuna. Hans spelning i kyrkan var något alldeles extra. 

När jag såg veckans trisstema kom jag att tänka på dessa spirande gröna träd som finns att beskåda i Näktergalsdalen på Samos. Dom är ljuvliga.

83

Träden på den sista bilden och bevis på att träd går att använda på fler sätt finns också på Samos. Närmare bestämt i Potami längs en liten vandringsled som tar dig till tre små vattenfall. Kan inte låta bli att ännu en gång visa bilder från sommar och semester. Undrar om det står för något särskilt ;) 

FOTOTRISS