I min ateljé, där skapar jag fritt…

1,1

…jag skapar precis som jag vill❤

Jag skapar det jag tycker är vackert,

det jag tycker om.

I min ateljé,

är det jag som bestämmer😉

jag är mig själv.

3,1

I min ateljé

skapar jag med min kamera, mitt objektiv, min alldeles egna ateljé.

Jag skapar med hjälp av det jag ser,

av det jag möter.

4,1

I min ateljé,

skapar jag med hjälp av livet, 

det alldeles levande.

Men jag ser

och tar även vara på det som passerat…

Jag blandar det levande,

livet,

med det som varit.

Det som varit,

som är precis lika vackert

som det som just idag spirar och gror.

5,1

I min ateljé

återskapar jag det vackra.

Tar vara på nuet❤

6,1

I detta nu,

när sommaren övergår till höst

skapar jag med färger…

Det som frodats och grönskat,

som lyst upp vår sommar

med det där sköna gröna.

Det sköna gröna

som så sakteliga, likt en kameleont

skiftar färg

och övergår till höstens varma kulörer.

Jag tror,

det finns en mening med dess nyans, dess värmande färg…

Den ska värma oss, lysa upp vår tillvaro,

när dagarna fylls av mörker och kyla…

7,1

Likt en värmande brasa i isande vind

pryder dom vackra kulörta bladen den kala stenhällen.

Vattnet, det stilla spegelklara vattnet på den lilla skogstjärnen.

Så lugnt

så fridfullt❤

En underbar plats för eftertanke

i tyst och stilla höstskog…

Denna plats, precis som många andra

är en del av vår nära natur.

8,1

Hösten, den kyliga klara årstiden

när det känns så där extra mysigt…

Att inne klä sig i ullsockor och värmande koftor.

Ljusa upp mörkrets årstid med tända ljus

i koppen,

en värmande välsmakande kaffe…

Kanske tänka tillbaka,

njuta av det som varit 

på sommaren som passerat.

Sommaren som kändes så lång

men som blev så kort…

9,1

Och jag har hittat min plats…

På en sten, högt ovan mark

på en Paradishöjd

ska jag efter vinterns bitande kyla,

i tidig vår

när naturen vaknar till liv,

slå mig ner

och förhoppningsvis befinna mig

på första parkett och bevittna

när naturen på nytt vaknar till liv❤

2,1

I min ateljé

är det bara jag,

och naturen är min arbetsplats.

Min alldeles egna ateljé

22,1

Jag sätter mig ner, i den daggvåta grönskan,

mitt i havet av ormbunksblad.

Riktar blicken mot solens strålar som lågt tar sig fram

genom skogens virrvarr av nedfallna grenar och dignande blåbärsris.

Ormbunksbladen svajar i den svaga vinden och bildar mönster.

Det är bara jag och min kamera.

Det är magiskt.

Och tacksam är jag

att få återskapa det vackra,

det jag just där och då ser

i mitt objektiv, min alldeles egna atelje❤

23,1

Minnen…

från min barndom.

Farmor,

som varje höst plockade de blå bären, från dessa taggiga buskar

och bjöd på härlig saft.

Bär som i detta nu, så sakteliga mognar

och snart låter sig plockas,

av någon annan. Någon annans farmor…

Farmor, 

som sen länge lämnat vår jord.

Lika länge 

som jag varit färdig sjuksköterska.

Farmor

som aldrig hann vara med

på min examen.

Om hon bara fått leva två månader till…

Men jag vet,

jag vet, att hon var stolt.

24,1

Ljuset…

Det där magiska ljuset,

som blir så speciellt

när jag tar mig ner på huk, ner på marken,

i dagens sena timma.

Ljuset som blir nåt extra

när det söker sig fram,

när jag får kämpa lite extra

för att nå dess strålar.

Ljuset, som vi får till oss, 

så länge vi finns på vår jord.

25,1

Livet…

det fantastiska livet.

Livet

som ibland känns så skört,

så sårbart 

och orättvist.

Livet

som jag ska leva

livet ut

i detta nu

och varje minut.

26,1

Lyx…

vad är lyx?

Vad värderar du, vad värderar jag…

Lyx för mig

är att få stunder, möjligheter och tillfällen

att med min kamera

vistas i det vackraste som finns…

Finna de ljuvaste smycken

naturen själv har skapat.

27,1

Och kanske ha turen

att finna det där lilla lilla…

som precis som du och jag

andas och lever.

Mötas öga mot öga

på tu man hand

så här,

mitt i livet.

28,1

Livets vägar…

det passerar inte alltid

så där alldelels spikrakt.

Det tar ibland en annan väg

en omväg

en svängom…

18,1

Livets vägar

kanske mötas de igen.

Korsa någon annans

någon som man mött förr

och tanken slår mig

hur märkligt,

hur fantastiskt

livet är.

Tanken slår mig ofta…

Är det ödet,

är det slumpen?

Finns det en mening med allt?

Vad är det då

som styr våra möten…

våra vägar…

våra val…

3,1

I min alldeles egna ateljé

skapar jag det jag ser

och för mig

är det en del av livet.

Detta livet som vi lever

här och nu❤

Tid och tankar… och jag vet…

7,1

Semester och sjukskrivning, lediga dagar, långa stunder med mig själv, jag och min hjärna… 

Tid att bolla tankar och funderingar…

Tid att låta tankarna fara fram och tillbaka likt en pingisboll…

Tid att låta tankarna sväva fritt…

Tid… så värdefullt, så viktigt❤

14,1

Vad vill jag? Vad mår jag bäst av? 

Tankarna inne i mitt huvud har känts som ett enda virrvarr och mitt i denna oreda har jag försökt att nå fram…

Likt en trasslig sladdhärva som behöver redas ut i lugn och ro… Inte i en stund av hets och irritation med risk att något går sönder…

12,1

En dag, en varm sommardag, efter resan med mina fantastiska barn kändes plötsligt allt så klart…

Klart att i stunden besluta mig för vad jag vill…

Inte för all framtid, men just här och nu…

Och kanske dyker något annat upp…

Det får framtiden utvisa…

13,1

Plötsligt kändes allt så mycket lättare…

Tankarna blev till handling och jag är mycket mer tillfreds…

15,1

Jag var på väg…

Mot nya mål…

Mot okänd mark…

Men var inte redo…

17,1

Nu stannar jag upp, blir kvar…

I ett trygghetens kaos…

Inget nytt att ta in…

Bara fortsätta…

Men ändå inte…

16,1

Jag går tillbaka…

Till att bli Nattsyrran igen…

Till ett vaket liv på natten, när du och andra sover…

Och jag kommer att få tid…

Tid att rå om mig själv, som är så viktigt…

Jag mår bra❤

(Men inte 100%… Måste fortsätta kämpa med onda höfter, ge det tid… Men jag vet… att det kommer att bli bra, mycket bättre)

Jag är nöjd! Jag är stolt!

10,1

Puss och Hej

Ha en underbar lördagskväll❤

1 och 2… stånk och stön…

46

Nej, det blir inte alltid som man tänkt sig… 

Det brukar ju gå över… ;) 

Men nopp, det gjorde det inte den här gången.

Jag har under vinter/vår 2016 varit flitig användare av matvågen och bokfört mina födointag vilket resulterat i – 6 kg på vågen🙂🙂.

Det började den där söndagskvällen i februari när jag kände mig totalt less på den där pluffsiga degklumpen som vareviga dag prompt trängde sig ut över byxlinningen… det var då som jag bestämde mig. Dessutom hade jag insett att det är magert med vass på Cypern så ”väck-med-häck” var ett måste😉

Och eftersom jag ibland kan ta lite småhetsiga beslut så sa det bara svisch och plötsligt satt Aftonbladets Viktklubbs App på mobilen och jag var medlem. Sambon som behövde några dagars betänketid, eftersom han inte tar dom här hetsiga besluten… gick med han också, efter några dagar. Tillsammans har vi vägt och mätt allt vi lagt på tallriken med mycket goda och positiva resultat. 

Nu är det inte bara intagen som betyder något utan utgifterna är ju en stor del i det hela. Det var här som något hände… Kroppen samarbetade inte riktigt med min hjärna, min vilja.

Så nu är jag på en helt annan nivå än innan jag ens började träna. Nu är det begränsat med rörelse och instruktioner vad jag ska och får göra, får jag hjälp med av min fysioterapeut Oskar. 

62,1

Jag är även ordinerad lite medicinsk behandling och ev när det värsta lagt sig kan det bli aktuellt med sprutor också men det är nog ett tag kvar tills dess.

Envis som jag är så fortsatte jag att jobba och ösa på i 190… Tills jag en dag knappt kunde göra något alls… Alla moment smärtade. Alla kroppspositioner gjorde ont och sömnbristen gjorde sig påmind. Det var då jag började undra vad 17 jag håller på med…

Här tar man starka mediciner för att bli bättre, få hjälp och sen öser man på som vanligt. Det kändes rätt knäppt faktiskt. Så jag tog beslutet att sjukskriva mig vilket jag idag är mycket tacksam över. Nu, efter läkarbesök är jag sjukskriven flera veckor, både helt och halvt och prover är tagna och smärtlindringen är påökt. Idag väntar även ett nytt besök hos Oskar, så i eftermiddag får jag se om jag får några fler övningar att jobba med… Fast idag är en skitdag. Att jag vill ha ett rent och fint hem till midsommar får jag idag äta upp…

63,1

Nu vet jag att det här eländet kommer att ta tid. Jag har nämligen varit med förr… För 6 år sedan hade jag likadant men då mest fokuserat på ena sidan. Nu är båda sidorna nästan lika mycket angripna. Läkaren gav mig 1-1½ år… inte som kvarstående levnadstid då, utan läkningen kommer att ta så lång tid…  så det är ju bara att ställa sig in på det redan nu. Men det ska ju succesivt bli bättre så klart och självklart får man göra det bästa av situationen.

Så jag har skapat min träningsmojäng a’la Oskar (hans skapelse) och där tränar jag 3 gånger om dagen och jag har laddat ner och börjat lyssna på poddar och jag funderar över livet och min yrkesframtid.

61,1

Båda läkarna jag träffat har gett mig rådet att jobba på en arbetsplats där jag inte behöver gå och stå hela dagarna. Så… jaha… vad ska man då hitta på?? Att sitta still är inte heller någon jättebra idé… Dels ”fastnar” jag (i höfterna), dels blir jag rastlös. Jag ska verkligen ta min sommar att fundera på vad som är mest optimalt.

Poddar ja🙂

Nu brukar jag lyssna av och till på olika dokumentärprogram på Sveriges Radio men det här med poddar har jag bara hört andra prata om och själv har jag varit lite bortkommen… tills i helgen när jag dejtade några fina barndomskamrater. En av dom tipsade då om poddar och hur det funkar så nu sitter det en app även på min mobil och jag har redan hunnit med att skapa en lista och lyssnat på flertalet bra program. 

Så nu vill jag verkligen ge ett tips till er andra som vill lyssna. Skaffa appen och sök intressanta poddar. 

Jag som jobbar en del med mig själv, min självbild och mitt självförtroende, har hittat en superpodd som jag varmt kan rekommendera…

Den heter – På ett annat plan, med Kjell Enhager och Mia Öhrn. Det är samtal och vägledning inom olika ämnen varvat med olika övningar. Är ni nyfikna så kolla in den här podden🙂

60,1

Just nu står jag inför olika vägval och då är den här typen av poddar helt super. Sen ska jag leta efter någon riktigt riktigt rolig podd där jag får uppleva många ögonblick av skratt. För ett gott skratt förlänger livet och leva länge… det vill jag göra.

Ha nu alla goa vänner och ev ovänner en underbar Midsommar. Vi styr bilen mot vårt älskade lilla torp, vårt sommarhus, vår plats på jorden!

Puss och Hej, från lilla mig❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

Sjuksköterskebrist…

58,1

eller som jag läste på någon sida… 

Det är inte brist på sjuksköterskor, det är brist på bra arbetsgivare!

Vi har utbildats och valt att arbeta som sjuksköterskor av en anledning,

för att vi vill och känner för detta oerhört värdefulla yrke. För att vi trivs och är stolta över det vi gör. Men vi har inte valt att alltid få stå tillbaka lönemässigt. Så många gånger man har känt att just vårdyrken, där vi tar hand om människor, liv och död, sorg och glädje… Det är inte, eller… det känns inte, tillräckligt betydelsefullt när lönekuvertet kommer. Nu är inte lönen allt, det vill jag vara tydlig med att säga. Men vi vill känna oss värdefulla för det vi gör och lönen är en del av det.

Nej, nu är det slut med den där ”kall-andan a’la Nightingale”. Det är inte ett kall att vara sjuksköterska, det är något vi valt precis som alla andra yrken.

Hur ska jag kunna motivera våra unga till att utbilda sig till att arbeta inom vården??  Hur ska jag kunna locka våra unga till att söka till just min arbetsplats?? Min arbetsplats jag väljer att lämna…

Jag bara undrar…

57,1

Jag har arbetat inom vården sedan februari 1985. Jag har jobbat som sjuksköterska sedan juni 1990. Jag är stolt över mitt yrke, mina fantastiska kollegor och arbetskamrater. Jag är stolt över de tacksamma orden, den tacksamma blicken när jag funnits vid någons sida, patient, anhörig, kollega…

Men jag är inte stolt över min arbetsmiljö, över den rådande tillvaron vi har.

Jag mår fruktansvärt dåligt över att vareviga dag med tunga steg lämna kollegan/kollegorna som ska ta över det jag inte hunnit med att göra. Jag mår fruktansvärt dåligt av att gå hem och känna en tung otillfredsställelse, otillräcklighet, sorgesenhet, frustration…

att jag inte hunnit med att göra ett bra jobb…

att jag inte tog mig den där extra minuten för att lyssna på den smärtfyllda, ångestfulla patienten som sökte en hand till tröst…

Jag mår dåligt av den inre känslan jag dagligen har inombords… Känslan när jag för dagen går hem, efter ännu fler övertidstimmar och just då…känner en stor lättnad. Lättnad över att slippa vara kvar… i den kaotiska tillvaron vi så många har…

59,1

Så många gånger vi försöker slå knut på oss själva för att hinna med…

Så många gånger vi tar en fika på språng eller framför datorn under tiden vi försöker hinna med att dokumentera… En fika som vi nog ändå, allt för ofta får hoppa över.

Och när hade jag lunchrast senast?? Kan inte komma ihåg. Det blir en halvljummen uppvärmd matlåda framför datorn för att under tiden jag äter så kanske jag kan hinna med att ringa ett samtal eller återigen försöka dokumentera det vi ändå är skyldiga att göra, men som många gånger blir bristfällig… för tiden räcker inte till.

Nej, jag kan absolut inte vara med och garantera någon säker vård för mina patienter som det ser ut nu. Och Ja, jag förstår den frustrerande anhörig jag många gånger får stå framför och ta emot väldigt otrevliga ord ifrån… Men jag är inte värd detta. 

Vi gör verkligen allt vi kan. Vi vänder oss själva ut och in och våra övertidstimmar ökas på i rasande takt, TROTS att den högst ansvariga chefen tydligt upplyser om att övertidstimmar… DET finns inte, det godkänns inte… MEN vem ska göra jobbet?

55,1

Läser dagligen i våra tidningar om bristen på personal i vården och NEJ, jag är inte förvånad. Brist på sjuksköterskor har vi inte, men för att skydda sig själv så söker man annat jobb, utan ansvar över liv och död, under fruktansvärda förhållanden.

Det är så sorgligt att se hur det raseras och försämras och jag blir rädd och väldigt ledsen. För själva sjuksköterskeyrket är fantastiskt på många sätt och jag är i grund och botten en mycket stolt ”syrra”.

Puss och Hej!

56,1