Jag undrar vad som väntar runt hörnet…

6,1

Jo, men visst gör jag det. Jag har varit väldigt aktiv med att rensa i kalendern och då menar jag väldigt… för VIPS så var man utan jobb också😉

Närå… så illa är det inte. Jag har visserligen sagt upp mig från mitt nuvarande jobb. Har inget nytt på gång men som sjuksköterska i dagens avlånga land så är man inte direkt arbetslös… Så jag oroar mig inte ett dugg. Känner mig enbart lugn och nöjd över att äntligen tagit ett beslut. När man börjar bli den där bitterfittan (ursäkta uttrycket) som är sönderstressad och inte tål en endaste liten motgång utan att få horn i pannan, ja då är det dags:) Och pssst… tar gärna emot jobberbjudanden😉

13,1

Jag kommer absolut att sakna mina underbara goa kollegor, men dom som sitter högst och tar beslut som framöver kommer att innebära en helt oacceptabel arbetssituation där jag absolut inte kan garantera en säker vård för mina patienter… NEJ, dom kommer jag inte att sakna. Det känns som att min nuvarande arbetsgivare inte har någon som helst aning om vad vi egentligen gör och ansvarar för, vilket är vansinnigt skrämmande. Så NÄPP! dom kommer inte att vara min nästa arbetsgivare om dom inte gör en helomvändning och tänker till… Då kanske jag ska tänka på saken men som läget ser ut just nu så känns det väldigt långt borta.

Att jag tagit detta beslut har gjort att jag kan känna ett lugn. Jag är inte ett dugg orolig. Jag njuter av livets goda och känner en enorm stolthet att jag kommit till det stadiet att jag sätter mig själv och min hälsa i fokus!! För inte sjutton kommer arbetsgivaren och knackar på dörren när jag sitter hemma och gråter och känner mig otillräcklig och funderar om jag kunnat gjort på annat sätt. Inte sjutton kommer arbetsgivaren att stå bakom ryggen om jag i all stress skulle begå något allvarligt fel. Näpp… det kommer dom inte att göra.

5,1

Den gångna helgen tillbringade vi i vårt torp, vår stuga, vår plats på jorden❤. Och där råder det ett stilla lugn. Även om jag har lite svårigheter med att sitta still så är inget där betungande. Näpp, inte alls. Jag njuter till fullo trots blåsor i händerna och ömma muskler.

Och kan ni tänka er… vi har två kompisar där också:) Jag blev alldeles överlycklig där jag under den stora tallen satt på huk och tömde blåsan (jodå, det gjorde jag:) ) och kände mig iakttagen och för ett ögonblick funderade på om granntanten var ute i trädgården… tills jag sen fick syn på dom brunlurviga små krabaterna. Jiippiii!! Två oerhört söta små ekorrar som hoppade och for mellan trädgrenarna i vår trädgård. Nu ska det inhandlas goa nötter så dom känner sig välkomna riktigt ordentligt. 

16,1

Dom skönsjungande fåglarna har ju redan middagen serverad i trädgården så ekorrarna ska få lite lyx dom också:).

Jo, helgen var ju bra härlig och jag tror bestämt att jag njutit så där extra mycket när jag har mer ro i sinnet och lugn i kroppen.

Och eftersom jag älskar sovmorgnar😉 så passade vi på att ställa klockan på 05.30, lördag morgon… Varför ligga och lata sig när man kan ut och njuta av naturen. Bäst att passa på när tillfällen ges.

Vi hade kvällen innan spanat in en tänkt runda på 8 km. Så där lagom lång och eftersom det inte är någon hastighetstävling så kan man njuta lite extra mycket och rundan som bär namnet, Angsjöleden, är en väldigt vacker vandringsled. Terrängen varierar men stigen var enkel att ta sig fram på vilket underlättar när man bär på tungt artilleri…

17

Väderleken kunde varit lite mer behaglig om jag fick önska något, men det kom åtminstone inget regn så vi får vara nöjda ändå. Och bilderna blev många och intressanta. Som när vi hörde ett intressant ljud som plötsligt stannade upp och vi visste att det fanns något i vår närhet…

15,1

En spillkråka som parkerat sig högt upp och långt bort men inte allt för långt utan passande nära för mitt objektiv. Mitt objektiv som i dagarna kompletterats med en konverter, så det var premiär i helgen. Den ringen kommer att ha sin plats på kameran, det kan jag lova. SÅ häftigt! och jag är SÅ nöjd!

Utöver Angsjöleden passade vi i helgen även på att vandra i skogen kring vårt torp, vårt hus, vår plats på jorden. Jisses vad blåbär det kommer att bli. Hoppas bara att antalet besökare inte blir lika många… Då blir det trafik runt hörnet😉

18,1

Men runt hörnet… behöver man inte gå för att hitta spännande fotoobjekt:).

14,1

I vår trädgård rådde det full aktivitet och jag stötte på ett par intima möten… Det är som att befinna sig på ett spännande äventyr när man kryper omkring med makrot framför näsan och det är just då jag laddar mina batterier lite extra.❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

IMAGE-IN-ING

THROUGH MY LENS

Ps… det är tack vare er alla underbara goa bloggvänner, vänner och ev ovänner som läser och skriver några rader som gör att jag fortsätter.❤

TACK!!

Jag rensar i kalendern och funderar om jag gått och blivit klok och vis på ålderns höst…

42

När man vaknar upp, nästan vareviga morgon och känner stress och press över hur man ska hinna med allt…

När man nästan vareviga dag funderar hur länge man ska orka…

ja, då är det dags att göra något åt situationen. Så det är just vad jag gjort. Jag har börjat rensa det jag kan rensa på agendan.

40

När arbetsgivaren, som faktiskt från början var den som krävde att vi skulle genomföra just den här utbildningen på högskolan, helt plötsligt ”kom på” att så inte var fallet…

När vi nu efter halva avklarade kursen inte får mer ledigt utan får klara resten på vår fritid samt jobba 100%… Då får det faktiskt vara.

Så efter en stunds funderande och diskuterande med min goa kollega och studiekamrat över vår situation, så skrev jag till slut ett mejl till högskolan och meddelade att jag tyvärr måste avbryta kursen. Och den känslan som infann sig just då… det var som att vinna på Lotto:)

45

Varför ska man fylla kalendern med sånt man egentligen inte behöver göra. Vem gör man saker för och varför?

Jag börjar nästan tro att jag gått och blivit lite klok så här när jag snart står överst på livets trappa😉 Och tänk så mycket bättre jag mår och det är så här jag tänker fortsätta. Att vara vis och klok. 

43

Visst går livet upp och ner, det gör det nog för oss alla någongång.

Men vi vill väl alla att det mestadels ska gå uppåt och kan vi påverka våra val så tänker jag göra det.

44

Så när jag nu tog en härlig och välbehövlig semestervecka och fyllde mina dagar med det jag mår bra av…

Ja då kan jag bara njuta och gilla livet:)

Och jag har under veckan fått rå om och mysa med mina barn och sambo och andra goa vänner jag mår bra av. 

Och jag har stundtals bott ute i trädgården med min kamera och mina kompisar, ekorrarna. För det går liksom inte, att ”inte tycka om” dessa små sköna individer. Vilka personligheter, vilka underbart goa små krabater.

Och…

Förutom våra fyrfota vänner så har vi även fått tillökning…

9,1

Familjen Blåmes har fått tillökning i vår grannbostad.

Holken som vi monterade upp i höstas på utsidan av vår altan blev snabbt ett boende för våra blåmesar. Och under vår markis på framsidan bor familjen Talgoxe. Nu har båda familjerna fått tillökning så ni kan ana vilken skyttetrafik som råder runt vårt hus. Det är in och ut från morgon till kväll. Ut på väg för att hämta föda och tillbaka in med små kryp som verkar gå hem hos ”di små” liven. 

Det är verkligen en fröjd att få vara med om det här.

8,1

Och…

När jag blir för trött i mina armar med att bära upp kamera och objektiv så faller jag ner på marken och förevigar våra skönheter som snart blommat ut i vår trädgård. Men jag vet att det snart kommer fram nya och genom mina bilder kan jag njuta lite extra länge.

34

35

Ja livet har sin gilla gång, både i färg och i svartvitt.

Och jag försöker, jag övar, jag har blivit lite bättre…

på att leva i nuet.

Men visst faller jag, det gör vi nog alla, mer eller mindre. Och då kommer ofta tanken på om jag ska lägga ner bloggen. 

För vem har jag den för, för vem skriver jag… jag funderar och får se vad som blir nästa ”att göra” att sudda i kalendern.

Puss och kram från lilla mig❤

11,1

Som just nu njuter lite extra av livet❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

Sköna Maj, Välkommen

36

Våren har känts alldeles för långt borta. Jag har tills för bara några dagar sen fortsatt att nöta på min sköna varma vinterjacka och kängorna har setat som en smäck på min frusna fötter. Men så äntligen kom den där efterlängtade värmen och vips så blev det sommarfeeling istället. Åtminstone dom närmaste dagarna enligt vädergudarna. Det är nu jag trivs som bäst och helst av allt bara vill spendera mina dagar i havet av vårblommor och njuta av skönheter och fågelkvitter. 

32

Det är i dessa dagar jag vill krypa runt i rabatterna och fixa trädgården vårfin. Det är nu jag vill åka till vårt nya torp och se vad som växer i den trädgården. Det ska bli riktigt spännande att traska runt och få uppleva något nytt. Och skulle jag bli trött i fötterna så har hammocken fått flytta dit och i den är det ju alldeles förträffligt skönt att slå sig ner, gunga så där lagom skönt till takten av fågelsång, med kaffekoppen i hand:). Ja, som ni hör så har jag inte alls någon lust att åka och jobba. Och suget på att jobba natt igen är väldigt stort… Visst sover man på dagarna men ledigheten är desto oftare och mer. Framtiden får utvisa vad som händer…

33

Just idag passar jag på att snabbnjuta och ta vara på det fantastiska vädret. Om några timmar står jag inomhus och får betrakta allt genom ett fönster istället. Jag har tillbringat morgonen i solfylld trädgård och med finaste finbesök❤

Och jag njuter❤

37

31

39

TORSDAGSTEMA – I LIKE

Torpliv, pyssel och rattmuff

Helgen som gick var planerad sen en tid tillbaka. Planerad och fulltecknad. Vi skulle premiärsova i vårt nya torp. Fast sova var kanske att ta i… jo då, vi sov en del också, men fokus var egentligen på pyssel och renovering. Och OJ vad vi pysslade. Det mesta gick som planerat men som det brukar vara så blir det inte alltid som man tänkt sig…

8

Vi valde att köpa vårt torp i befintligt skick vilket säljaren nog var väldigt tacksam för. Han såg torpet mer som en belastning än ett nöje. Varför vi valde att köpa det i befintligt skick var för att när vi var där på visning så förstod vi just detta, att säljaren helst ville bli av med allt så snart som möjligt samt att han inte hade ett dugg intresse i det som fanns i torp och uthus. Och det som fans där kändes ”fräscht” och helt okej, inte äckligt och unket som det kan vara (vilket man sett på en del visningar). 

Och tänk hur tanken kan ändra sig under processen att bli torpägare…😉 till ett torp komplett med inredning och allt…

När vi var där på visningen efter att ha tittat på alla bilder på Hemnet så sa vi till varandra att, eftersom det såg bra ut och vi gillade vad vi såg så fanns det ju inte så mycket att göra. Vi kunde ju egentligen bara åka dit och vara, sitta på bänken i solen och njuta av en kopp kaffe, iklädda våra nyinförskaffade träskor och njuta av fågelkvitter och leva torpliv… Och visst hade vi kunnat göra det valet, men det är här det blir så typiskt och med all säkerhet inte alls ovanligt… För hur det än är så vill vi nog alla sätta vår egen prägel och det är där vi är just nu:)

Och det är vansinnigt kul och spännande. Nu har varken jag eller sambon tummen helt mitt i handen så vi pysslar och fixar det vi kan och glömmer både tid och rum. Men när man märker den där irritationsvågen i luften och vi besitter lite sura miner så vet vi att vi även glömt bort att äta😉 Men vi löste det också förstås. 

Hur gick det då? Jo, vi är på god väg och vi hann massor. Huvudkudden äntrades kanske lite sent om nätterna men vi fick både sömn och mat så det gick ingen större nöd på oss. Dessvärre upptäckte vi att den kyl som skulle funka, inte riktigt uppfyllde det som krävs för att kallas kyl😉 så det blev ett besök in till Karlskoga för att inhandla en ny. Nu har vi något vi vet funkar och det känns alltid bra och jag kan sluta oroa mig för oinbjudna baciller på besök i medhavd mat…

11

9
10

12

13

Bilderna ovan är hämtade från mäklarens annons och visst hade vi kunnat valt att fortsätta ha det så. Vi finner inget fel med det, men att flytta in till något som ska bli vårt medföljer hos mig en process som startar i hjärnan där jag börjar planera och sätta min/vår prägel och den processen startade innan vi ens hade torpet i vår ägo. Typiskt mig😉

Så sambon begav sig till torpet en kväll förra veckan för att förbereda och riva ut så att när vi äntrade torpet på fredagen kunde rivstarta med vårt planerade pyssel.

16

Den platsbyggda soffan/sängen var ett minne blott och oj så mycket plats det plötsligt blev:) Och när jag såg vad som fanns där förut, så hade jag nog önskat att dom tidigare ägarna bevarat timret utan vitfärg men nu är det som det är och vi valde att fortsätta ha det ljust.

17

Även den mindre fräscha plastmattan fick flytta på sig för ett nytt och fräscht golv som på bilden syns i sin förpackning.

18

Det var inte enbart gammalt timmer vi fann utan gamla tapetrester som vi lyckats bevara lite av. Rester som kommer att ramas in och bli till vackra tavlor..

20

21

Vår fredagseftermiddag/kväll och natt bestod av besök på ett loppis (vi hade lite dåligt med kastruller… och där fanns ju så mycket annat spännande också) och målning. Tak, väggar och golvlister fick sig en uppfräschning och istället för den shabby chic vita kulören på väggarna valde vi en liten mer varm antikvit nyans. Kudden äntrades fram på morgonkvisten och sömnen blev kort och effektiv. Lördagen var ju även den fulltecknad så det gick inte an att ta sig en skön sovmorgon.

22

Några nya och några fler uttag kändes nödvändigt för att slippa trängas med skarvsladdar som det var innan så det stod med på sambons att-göra-lista.

23

24

25

Det lite mer grövre jobbet fick även det ske inomhus den här helgen eftersom det typiska aprilvädret visade sig utanför med snö, regn och kyla om vartannat. Men kaffet och kexen stod redo så det gick ingen nöd på oss trots busväder och råkalla vindar utanför fönstren.

26

Och visst fick vi även tillfälle till att njuta av det magiska stunderna under helgen… Iklädda våra nyinförskaffade träskor lyckades vi få till korta stunder där vi kunde sitta på bänken i solen, med en kopp kaffe i handen och lyssna på fåglarnas kvitter och njuta av torpliv. Det handlade bara om att ta vara på de korta solglimtarna som aprilvädret bjöd på. 

14

Och visst ska jag utforska den omgivande naturen och se vad som finns bakom krönet, men först ska vi pyssla och pynta i vårt torp. Och jag ska inhandla något värmande att ha under rumpan så att jag inte förfryser mina skinkor vid toabesöken i vårt utedass. En arbetskamrat tipsade om rattmuff:):). Hahaha! Jag kan nästan se det framför mig… En rosa rattmuff runt rumpan, ja det vore nåt:). En annan arbetskamrat, tillika torpägare tipsade om frigolitring så det får nog bli en sån trots allt, fast att rattmuff lät mer spännande.

Hur ser det ut nu då i vårt torp, efter vår spännande pysselhelg…

19

Före…

29

30

Efter…

Köket har fått sig en liten förvandling men är långt ifrån klart.

28

Några fina detaljer får pryda och pynta öppna ytor, men dom hinner nog byta plats många gånger vartefter det fylls på med vackra ting:).

27

Rummet där vi ska ha bäddsoffa, bord, fåtöljer och annat är nästintill klart och känns så snyggt och fint och vi är oerhört nöjda över vad vi åstadkomit med enkla medel. Och min älskade sambo är en oerhört händig och duktig man med bra smak. Vi har våra kunskaper och roller och tillsammans får vi till det bra och som vi vill ha det.

15

Nu ser vi fram emot nästa gång vi ska leva torpliv. Fast vi har faktiskt hunnit med ett besök redan… I onsdags kväll var vi över med möbler och tog med oss skräp tillbaka hem. Bäst att passa på när släpkärran var med:) Och ännu finns det mycket kvar på att-göra-listan men den här listan känns inte betungande alls. Den känns bara spännande och rolig och det är väl så det ska vara för att det inte ska bli en belastning.

Ha det gott alla! Och fortsättning följer…

TORSDAGSTEMA

Tjolahopp vad det går…

1

När livet rusar på i 190… ja då är det kanske inte så konstigt att kroppen och knoppen skriker, ropar och alarmerar om att dra i bromsen. Men det är just det där momentet, momentet att dra i bromsen som inte funkar helt hundra hos mig. Det är då man, förlåt JAG, måste tagga ner och lyssna på signalerna. Jag har varit där förut och borde lärt mig, men just den där erfarenhetscellen har nog gått och gömt sig… så när jag nu drabbades av en liten bacill som inte borde ge så mycket besvär gjorde att jag nu legat platt ner utan någon ork kvar, det är då jag ska fatta allvaret!! Men att dra i den där bromsen är inte alltid helt lätt eftersom vissa saker inte går att påverka. Och vissa saker är ju så roliga och en härlig boost i livet. Dom vill jag ju inte välja bort. Det är ju dom som ger mig positiv energi. Och att försöka välja bort sånt som jag inte kan påverka är inte heller helt enkelt… Det är väl där jag måste hitta mina vägar och mitt sätt att hantera det. Jo då… jag vet så väl…

Våren har varit tuff på många sätt. Jobbat 100%, pluggat på högskolan 25%, oroligheter och extremt tung och hög arbetsbelastning på jobbet, ny jobbintervju, ångest över framtida val, studerandeansvarig under 6 veckor (superkul och lärorikt), torpdrömmar… och tyvärr kvarstående jobbiga tankar efter mammas bortgång… OCH på det så kommer allt det vardagliga. Att vara mamma, både nära och på distans, att försöka vara en go och kärleksfull sambo, att försöka upprätthålla kontakter med vänner… Det är här, mitt bland allt i livet, som det liksom kraschar och det som gör att jag mår bra och ger mig det där lilla extra… Det får stå tillbaka och jag vet att det är fel, men jag måste fokusera framåt och bocka av min lista. Snart ser jag ändå ett ljus. Bara alla nära och kära får vara friska och att jag snart blir klar med skolan. Då kommer det att lätta, det kan jag lova😉.

4

3

Trots hastigheten av 190… så har sambon och jag försökt få till stunder av fridfullhet, ett stilla lugn.

Under påsken besökte vi Hälleskogsbrännan vid ett par tillfällen. Vandrade i kyligt vårväder med kamera och kaffetermos. Att det blåste iskalla vindar var en petitess. Känslan av att bara vara just där och då var oslagbart. Hälleskogsbrännan är ett spännande naturreservat att besöka och visst lever skogen igen efter den fruktansvärda branden. Fåglarna har anlänt, fjärilarna seglade tyst fram mellan grässtråna, spår efter vilda djur (och f.d. djur) sågs längs stigarna och tussilagon stod i blom.

135

Visst är naturen fantastisk. Hur eländigt det än varit så kommer det tillbaka. Reser sig upp ur askan och visar på sin livskraft.:)

Nämnde jag torpdrömmar… Ja, jag gjorde nog det😉 OCH nu tänker säkert många… varför skaffa sig mer jobb än det som redan finns??? Ni måste vara knasiga… Och ja det kanske vi är fast Nej! det är vi inte. Vi har tänkt under en längre tid och vi har önskat oss en plats dit vi kan åka och bara vara och ladda våra batterier. En plats med närhet till naturen där vi kan ströva med våra kameror och njuta av livet. Det är det som ger den där boosten som vi alla behöver, fast på olika sätt. 

Min samtalskontakt, en fantastisk människa jag beundrar och fascineras av… Hon sa till mig vid ett tillfälle, ”- Susanne, du borde skaffa dig ett torp, ett sommarhus dit du kan åka och bara vara. Det skulle göra dig gott.” Till saken hör då att innan hon sa det här så hade vi absolut inte pratat om vad vi länge gått och drömt om. HUR kunde hon veta vad som är rätt för mig?? Jo, hon är speciell. Och då menar jag speciell på många sätt…

Så under en tid har vi hållit utkik efter lämpligt sommarhus/torp. Vi har åkt på alla de konstigaste skogsvägar runt ikring. Vi hade vissa mål, vissa krav och en del önskningar. Och det där med att man känner när det är rätt. Ja det är ju på riktigt.

Om ni kommer ihåg från ett tidigare inlägg så var vi och kikade på ett litet torp i Hällefors. Ett litet sagohus mitt i skogen. Vi åkte dit igen, tillsammans med mäklaren. Vi var dock lite tidiga så vi kom tidigare och gick i den nyfallna snön som kommit dagarna innan. Dock kände vi ganska tidigt att det var nåt skumt. Spåren i snön, både bilspår och fotspår, var färska och när vi väl kom fram så hade torpet drabbats av inbrott. Hur sen den mäklaren agerade gjorde att vi nog båda tappade hakan så väl i bilen på vägen hem satt vi helt tysta och visste nog inte alls vad vi skulle känna… Det är just där och då som jag kände att tecknen, känslan och hela situationen skrek åt oss att NEJ! det här är inte något för er. Så det blev inget av det torpet men det sörjer vi inte alls.

5

Efter ett par andra torpbesök så fann vi till slut vår plats. Vårt fina lilla sommarhus, vårt fina lilla röda torp. Och att det var menat för oss… det bara vet jag.

Dagen började tidigt med avresa från hemmet i kyla och snöfall. Under resan som tar ca 1½ timme ändrades förhållandena från snö och frostbeklädda träd till sol, till regn och till fågelkvitter, blå himmel och strålande sol. Det är just då den där känslan trillar över en, att det är rätt.

8

Och här står det. Vårt lilla hus. Bilden är från mäklaren och säkert från föregående vår😉

och som jag ser fram emot att vara just där i skirande grönska nu i vår. För torpet är i vår ägo:):) men först ska vi…

7

Ja, det ni… det tänker jag berätta om en annan gång😉 för nu ska jag rusa vidare…

TORSDAGSTEMA – I LIKE