1 och 2… stånk och stön…

46

Nej, det blir inte alltid som man tänkt sig… 

Det brukar ju gå över… ;) 

Men nopp, det gjorde det inte den här gången.

Jag har under vinter/vår 2016 varit flitig användare av matvågen och bokfört mina födointag vilket resulterat i – 6 kg på vågen:):).

Det började den där söndagskvällen i februari när jag kände mig totalt less på den där pluffsiga degklumpen som vareviga dag prompt trängde sig ut över byxlinningen… det var då som jag bestämde mig. Dessutom hade jag insett att det är magert med vass på Cypern så ”väck-med-häck” var ett måste😉

Och eftersom jag ibland kan ta lite småhetsiga beslut så sa det bara svisch och plötsligt satt Aftonbladets Viktklubbs App på mobilen och jag var medlem. Sambon som behövde några dagars betänketid, eftersom han inte tar dom här hetsiga besluten… gick med han också, efter några dagar. Tillsammans har vi vägt och mätt allt vi lagt på tallriken med mycket goda och positiva resultat. 

Nu är det inte bara intagen som betyder något utan utgifterna är ju en stor del i det hela. Det var här som något hände… Kroppen samarbetade inte riktigt med min hjärna, min vilja.

Så nu är jag på en helt annan nivå än innan jag ens började träna. Nu är det begränsat med rörelse och instruktioner vad jag ska och får göra, får jag hjälp med av min fysioterapeut Oskar. 

62,1

Jag är även ordinerad lite medicinsk behandling och ev när det värsta lagt sig kan det bli aktuellt med sprutor också men det är nog ett tag kvar tills dess.

Envis som jag är så fortsatte jag att jobba och ösa på i 190… Tills jag en dag knappt kunde göra något alls… Alla moment smärtade. Alla kroppspositioner gjorde ont och sömnbristen gjorde sig påmind. Det var då jag började undra vad 17 jag håller på med…

Här tar man starka mediciner för att bli bättre, få hjälp och sen öser man på som vanligt. Det kändes rätt knäppt faktiskt. Så jag tog beslutet att sjukskriva mig vilket jag idag är mycket tacksam över. Nu, efter läkarbesök är jag sjukskriven flera veckor, både helt och halvt och prover är tagna och smärtlindringen är påökt. Idag väntar även ett nytt besök hos Oskar, så i eftermiddag får jag se om jag får några fler övningar att jobba med… Fast idag är en skitdag. Att jag vill ha ett rent och fint hem till midsommar får jag idag äta upp…

63,1

Nu vet jag att det här eländet kommer att ta tid. Jag har nämligen varit med förr… För 6 år sedan hade jag likadant men då mest fokuserat på ena sidan. Nu är båda sidorna nästan lika mycket angripna. Läkaren gav mig 1-1½ år… inte som kvarstående levnadstid då, utan läkningen kommer att ta så lång tid…  så det är ju bara att ställa sig in på det redan nu. Men det ska ju succesivt bli bättre så klart och självklart får man göra det bästa av situationen.

Så jag har skapat min träningsmojäng a’la Oskar (hans skapelse) och där tränar jag 3 gånger om dagen och jag har laddat ner och börjat lyssna på poddar och jag funderar över livet och min yrkesframtid.

61,1

Båda läkarna jag träffat har gett mig rådet att jobba på en arbetsplats där jag inte behöver gå och stå hela dagarna. Så… jaha… vad ska man då hitta på?? Att sitta still är inte heller någon jättebra idé… Dels ”fastnar” jag (i höfterna), dels blir jag rastlös. Jag ska verkligen ta min sommar att fundera på vad som är mest optimalt.

Poddar ja:)

Nu brukar jag lyssna av och till på olika dokumentärprogram på Sveriges Radio men det här med poddar har jag bara hört andra prata om och själv har jag varit lite bortkommen… tills i helgen när jag dejtade några fina barndomskamrater. En av dom tipsade då om poddar och hur det funkar så nu sitter det en app även på min mobil och jag har redan hunnit med att skapa en lista och lyssnat på flertalet bra program. 

Så nu vill jag verkligen ge ett tips till er andra som vill lyssna. Skaffa appen och sök intressanta poddar. 

Jag som jobbar en del med mig själv, min självbild och mitt självförtroende, har hittat en superpodd som jag varmt kan rekommendera…

Den heter – På ett annat plan, med Kjell Enhager och Mia Öhrn. Det är samtal och vägledning inom olika ämnen varvat med olika övningar. Är ni nyfikna så kolla in den här podden:)

60,1

Just nu står jag inför olika vägval och då är den här typen av poddar helt super. Sen ska jag leta efter någon riktigt riktigt rolig podd där jag får uppleva många ögonblick av skratt. För ett gott skratt förlänger livet och leva länge… det vill jag göra.

Ha nu alla goa vänner och ev ovänner en underbar Midsommar. Vi styr bilen mot vårt älskade lilla torp, vårt sommarhus, vår plats på jorden!

Puss och Hej, från lilla mig❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

Sjuksköterskebrist…

58,1

eller som jag läste på någon sida… 

Det är inte brist på sjuksköterskor, det är brist på bra arbetsgivare!

Vi har utbildats och valt att arbeta som sjuksköterskor av en anledning,

för att vi vill och känner för detta oerhört värdefulla yrke. För att vi trivs och är stolta över det vi gör. Men vi har inte valt att alltid få stå tillbaka lönemässigt. Så många gånger man har känt att just vårdyrken, där vi tar hand om människor, liv och död, sorg och glädje… Det är inte, eller… det känns inte, tillräckligt betydelsefullt när lönekuvertet kommer. Nu är inte lönen allt, det vill jag vara tydlig med att säga. Men vi vill känna oss värdefulla för det vi gör och lönen är en del av det.

Nej, nu är det slut med den där ”kall-andan a’la Nightingale”. Det är inte ett kall att vara sjuksköterska, det är något vi valt precis som alla andra yrken.

Hur ska jag kunna motivera våra unga till att utbilda sig till att arbeta inom vården??  Hur ska jag kunna locka våra unga till att söka till just min arbetsplats?? Min arbetsplats jag väljer att lämna…

Jag bara undrar…

57,1

Jag har arbetat inom vården sedan februari 1985. Jag har jobbat som sjuksköterska sedan juni 1990. Jag är stolt över mitt yrke, mina fantastiska kollegor och arbetskamrater. Jag är stolt över de tacksamma orden, den tacksamma blicken när jag funnits vid någons sida, patient, anhörig, kollega…

Men jag är inte stolt över min arbetsmiljö, över den rådande tillvaron vi har.

Jag mår fruktansvärt dåligt över att vareviga dag med tunga steg lämna kollegan/kollegorna som ska ta över det jag inte hunnit med att göra. Jag mår fruktansvärt dåligt av att gå hem och känna en tung otillfredsställelse, otillräcklighet, sorgesenhet, frustration…

att jag inte hunnit med att göra ett bra jobb…

att jag inte tog mig den där extra minuten för att lyssna på den smärtfyllda, ångestfulla patienten som sökte en hand till tröst…

Jag mår dåligt av den inre känslan jag dagligen har inombords… Känslan när jag för dagen går hem, efter ännu fler övertidstimmar och just då…känner en stor lättnad. Lättnad över att slippa vara kvar… i den kaotiska tillvaron vi så många har…

59,1

Så många gånger vi försöker slå knut på oss själva för att hinna med…

Så många gånger vi tar en fika på språng eller framför datorn under tiden vi försöker hinna med att dokumentera… En fika som vi nog ändå, allt för ofta får hoppa över.

Och när hade jag lunchrast senast?? Kan inte komma ihåg. Det blir en halvljummen uppvärmd matlåda framför datorn för att under tiden jag äter så kanske jag kan hinna med att ringa ett samtal eller återigen försöka dokumentera det vi ändå är skyldiga att göra, men som många gånger blir bristfällig… för tiden räcker inte till.

Nej, jag kan absolut inte vara med och garantera någon säker vård för mina patienter som det ser ut nu. Och Ja, jag förstår den frustrerande anhörig jag många gånger får stå framför och ta emot väldigt otrevliga ord ifrån… Men jag är inte värd detta. 

Vi gör verkligen allt vi kan. Vi vänder oss själva ut och in och våra övertidstimmar ökas på i rasande takt, TROTS att den högst ansvariga chefen tydligt upplyser om att övertidstimmar… DET finns inte, det godkänns inte… MEN vem ska göra jobbet?

55,1

Läser dagligen i våra tidningar om bristen på personal i vården och NEJ, jag är inte förvånad. Brist på sjuksköterskor har vi inte, men för att skydda sig själv så söker man annat jobb, utan ansvar över liv och död, under fruktansvärda förhållanden.

Det är så sorgligt att se hur det raseras och försämras och jag blir rädd och väldigt ledsen. För själva sjuksköterskeyrket är fantastiskt på många sätt och jag är i grund och botten en mycket stolt ”syrra”.

Puss och Hej!

56,1

När den lilla plutten plötsligt känns så stor…

53,1

Den här lilla myskillen som på fotot vilar så skönt med kepan på sned har nu klarat av grundskolan och till hösten tar han klivet in på gymnasiet.

Den här lilla myskillen samlade som liten, på sig ett gediget ordförråd genom att lagra och lyssna och under en lång tid använda sitt eget språk… ända till den dag då han bestämde sig för att börja prata… sen dess har han pratat nästan oavbrutet😉

54,1

Den här lilla myskillen som på sin allra första skoldag, prompt skulle ha cowboyhatten på, har alltid gått sin egen väg och kommer så att göra hela livet. Och det är jag stolt över.

49,1

Den här lilla killen har passerat mamma i m.ö.h för länge sen och är nu en lång och ståtlig, väldigt snygg och stilig kille som för alltid kommer att vara mammas myskille❤. Jag är oerhört stolt över vad han åstadkommit och jag kommer att stötta denna myskille allt vad jag kan under hela livet. 

Vi börjar redan nästa vecka då vi ska plugga lite extra och till hösten när gymnasiet står på schemat kommer jag att vara med så gott jag kan. Dock är jag ingen kung på bilar, lastbilar och andra stora fordon. Vet hur och var man fyller på bensin och spolarvätska… men där stannar mina djupare kunskaper kring våra fordon😉 Men det finns säkert annat jag kan hjälpa till med och då ska jag finnas där.

52,1

Idag kom så stunden då våra barn och ungdomar fick tacka för sig och nu kan se fram emot lite längre ledighet. Avslutningsceremonin på sonens skola var en fin upplevelse och på himlen sken en vackert värmande sol. Rektorernas sommartal var en fröjd att lyssna på, särskilt Mats tal där han liknade elevernas skolgång med ett fotbollslag, där rektorn Mats agerat förbundskapten och vi föräldrar klarat backlinjen. Passande just idag när vi befinner oss i en enda stor fotbollshysteri. Stipendier delades ut och vi fick under knappa timmen njuta av vacker sång och musik. På bilden syns träningsskolan som var med och sjöng/tecknade den vackra sången ”För att du finns” – av Sonja Aldén.

51,1

Tillbaka in i klassrummet var det slutligen dags för en frökenkram och betygsutdelning. Vi föräldrar fick på nåder följa med in (inte jättepoppis bland våra unga, men fröken uppskattade sällskapet😉 ). Och så många minnen som kommer tillbaka…

En sån här dag, när det trygga på något sätt tar slut, när man ska ta farväl av kompisar och lärare… En sån här dag kan vara både glädje och sorg, för en del kanske en stor lättnad… Jag kommer ihåg känslan av mina egna skolavslutningar och en del har fastnat lite hårdare i minnet, en del har fallit i glömska. 

50,1

För sonen väntar en tidig återträff ;)… för redan nu ikväll ordnas det middag och dans för alla nior och skolans lärare/personal. Vi föräldrar släpper av barnen på skolan och sen tar busschauffören med alla till hemlig plats. En väldigt positiv tillställning som även min äldsta son fick vara med på när han slutade nian. Annars är det nog lätt hänt att det ska partas och firas på egen hand vilket inte alltid är så jättelyckat… (jag har också varit ung, f-låt… yngre ;)…)

Om tre år kommer denna myskille vara en nybakad student och efter det blir det inga mer skolavslutningar för min del… Jo, så klart… förhoppningsvis kommer det väl barnbarn:):) som jag ska hålla i handen men redan i januari 2017 tar dottern examen från högskolan❤. Det ska också firas:)

Må så gott alla ni fina vänner. Nu ska jag minnas tillbaka och kanske fälla en tår, till tonerna av ljuv sommarmusik på Spotify❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

När en tänkt njutning inte blir som man tänkt sig…

30,1

Kära sambon och jag försöker komma iväg så ofta det går. Vi försöker ta vara på tillfällena som ges till att skåda och utforska vår vackra natur och självklart med kameran i släptåg. Kameran och kaffetermosen är givna och självklara sällskap. Och om det eventuellt sen skulle slinka ner en bullpåse eller ett kexpaket så är det extra lyx och njutning.

27,1

Men tänk, varje gång så här i vår- och försommartider så händer det igen… Det som händer varje år, ;)…

Dom skitjobbiga myggattackerna!!!

Konstigt nog faller en del av dessa upplevelser i glömska, typ som det gjort efter varje förlossning😉. Det var inte förrän man låg där och funderade mitt i värken vad i hela friden man, ännu en gång😉 gett sig in på… Det var då som den jobbiga tanken kom… och lika snabbt försvann❤ när det ploppade ut ett vackert underverk. Fast nu handlar det inte om vackra underverk utan fula, men fotografiskt väldigt intressanta, och vansinnigt irriterande varelser som lever på vår planet…

43,1

Denna gången hade jag visserligen garderat mig, utifall att, och med viss föraning, med en extra effektiv myggspray, inköpt på Jamaica. En stark citronolja som jag nog trodde skulle sänka dom svenska myggen… Tänkte att den oljan inte skulle gillas alls eftersom dom Jamaicanska myggen inte heller är att leka med och kräver lite starkare grejer. Dom myggmedlen vi har här i vårt avlånga land är jag rätt säker på att myggen blivit immuna mot. Dom är enbart kladdiga och luktar starkt men gör så gott som ingen nytta alls. Men den här… Hoppet om en myggfri vandring levde!

Fast…

48,1

Nopp… dom bet av bara fasiken! Konstant och hela tiden. Pannan var som landskapet på månen och irritationen växte snabbt. Jag är verkligen ingen myggvän. Visserligen har jag en mygghatt:):) med nät och allt, men som många andra ”bra-att-ha-prylar” så pryder den hyllan i tvättstugan oftare än på huvudet. Faktum är nu att jag funderar på att investera i en bärbar, walkie-talkie-liknande dosa som ska hålla myggen på avstånd. Kanske finns det någon där ute i vida världen som har erfarenhet av den mackapären. Då tar jag tacksamt emot era betyg kring denna, förhoppningsvis makalösa anti-mygg-mackapär-som-är-värda-pengarna…Eller har ni andra supertips så tar jag gärna emot de råden också.

47,1

Trots myggattacker så kunde vi glädjas åt att se fiskmåsparet som i år igen boat in sig på denna stenhäll.

42,1

Liksom dom vackra skäggdoppingarna som ständigt simmar fram och tillbaka i sundet utanför Ängsö. Det är så fridfullt att sitta där ute med kameran och den ljuvligt doftande kaffekoppen och skåda fåglarnas aktiviteter. OM det inte vore för alla mygg… Myggen är ena riktiga njutningssabotörer…

45,1

Men innan vi gav upp hann jag skapa spännande och vackra mönster med min kamera. Som den här bilden ovan där jag ville fånga vattnets rörelse, med träden på andra sidan ön som speglades i vattnet. Den vita spjutliknande detaljen är en torr pinne som gled fram och förbi oss där vi satt. 

41,1

En bild som känns lite extra spännande är denna som jag faktiskt inte riktigt vet hur jag fått till. Jag satt och lekte lite med inställningar och tog några multiexponeringar. Hade ingen aning om resultatet men blev riktigt nöjd med den här. Lite spöklig på något sätt. Spöklig och spännande.

46,1

Stigen som leder ner till sundet går genom ljuvligt skön och grön natur som skapar underbart ljus från solens strålar. Det är det där magiska ljuset jag så gärna vill fånga. Ljuset som är som vackrast i gryning och skymning.

Trots myggattacker så kommer vi att åka dit igen. Det är mest under vandringen på den gröna stigen som myggen är som värst. Då får man ila på lite extra, veva med armarna och hålla munnen stängd. Vill man ändå fånga det underbara ljuset får man dock räkna med en attack om man nu inte kommer på den briljanta idéen att ta med mygghatten!

44,1

Trots eländiga typer ute i vår natur så gillar jag ju att vistas där och fullkomligt älskar att krypa på backen med makroobjektivet. Sen skulle kanske sambon ha lite annat att säga kring detta… typ när jag flippar ut efter typ 20 myggattacker och LP-stora skalbaggar som prompt ska landa på just lilla mig…

Kram och hej och trevlig helg. Själv drar jag till jobbet i arla morgonstund.

TORSDAGSTEMA – I LIKE

Jag tar klivet ut…

34,1

-Har det löst sig med jobb?, frågar pappa.

-Näpp, svarar jag med lugn i rösten.

-Du verkar inte vara så orolig, säger pappa.

-Näpp, svarar jag. Det kommer att lösa sig. Jobb finns överallt. Jag tar en dag i taget och känner av vad jag vill:)

31,1

För jag vet att jag kommer finna det jag söker och vill göra ett tag framöver. Det finns mycket som lockar och fina erbjudanden trillar in. Måste bara känna in och göra det som känns rätt. Herre Jösses… Jag är ju snart på toppen av mitt liv, så varför oroa sig.

Tills dess ska jag njuta och det gör jag redan. Jag tar mina tillfällen och dyker in och ner i den vackraste av världar, vår svenska natur.

Och som jag sagt förut… Öpnna era ögon så finns det så mycket vackert och spännande att se.

33,1

Som flugan på bilden ovan…

36,1

Och den vackert rödsvarta skalbaggen på ett strå.

32,1

Som ljuset av dagens sista solstrålar, som varmt och vackert tar sig genom skogens gröna växtlighet…

29,1

och den ensamma skönheten som slagit rot på en nedfallen trädstam inne i skogens mörker, men som ändå nås av solens ljus.

Vi ska vara stolta över vår natur. Vi ska vårda den ömt. Den ger så mycket tillbaka.

24,1

Vi ska vara stolta över våra nära och kära. Nya som gamla vänskaper:). Över dom som ger oss positiv energi.

37,1

Jag har en tacksamhetsbok som ligger bredvid sängen. Den fyller jag i lite då och då men inte tillräckligt ofta. Ska bli bättre på det, jag lovar.

Tills vi hörs igen, må så gott alla goa vänner och njut av dagen idag, vår alldeles egna dag, Sveriges nationaldag.

Själv ska jag bege mig till mina goa jobbarkompisar och hoppas på att jag inte är flaggansvarig… men det finns säkert någon intelligent jobbarkompis som vet hur man gör… 

Kram på er alla❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

IMAGE-IN-ING

THROUGH MY LENS