En ny pärla att återkomma till…

119

Tänk ändå vad bra våra sociala medier kan vara… som igår när en fd arbetskamrat (Rebecca) lade ut på fb att hon vandrat på en fantastisk plats, en naturstig som går längs vatten, närmare bestämt Svartån. Hon visade bilder och jag kände direkt att dit ville jag också åka. Att det sen är alldeles i närheten kändes ju bara så mycket bättre. Lagom avstånd att hinna åka till innan solen går ner och familjen dör av hunger… ;)

Mitt sug efter ännu en tur med kameran i ny natur gjorde att det blev ett besök redan igår kväll. Och vilket besök det blev. Makalöst vacker natur (om än aningens skitigt efter allt regnande) längs Svartån,  omgiven av den stora kören av skönsjungande fåglar, lekande laxar och små gässlingar. Jag döööör så söta dom var…. Saknades igår gjorde bävern som såg ut att ha flertalet byggplatser längs stigen. Men man kan ju inte få allt på en och samma gång… Jag ska absolut dit flera gånger och se om dom vill visa sig.

112

117

118

Sååå många platser passerade vi där jag vet att inom snar framtid, just där kommer vi att sitta med en varsin kopp kaffe och bara njuta av fågelsång och vacker natur.

114

Vädret var på vår sida igår. Trots ösregn på vägen dit så visade solen hur stark och envis den kan vara och till slut trängde den sig igenom dom grå och lyste så där härligt varmt och skönt som bara solen kan göra på kvällen.

113

109

Ungefär halvvägs (tror jag) passerade man en helt annan typ av skog, en myr där spången räddade oss från dyblöta strumpor. Just där och då väntade jag mig nästan se älgen lunka förbi men tiden på dygnet var nog lite för tidig för älgpassage men nästa gång…

110

111

Variationen när man vandrar i naturområden är ju så spännande och när jag går runt med min kamera så ser jag ofta en bild i huvudet och det är då jag fotar. Jag kan nästan se i förväg hur bilden kommer att se ut. Nu är det ju inte så enkelt alla gånger… HUR många gånger har man inte plockat upp bilden på datorn och ser med besvikelse att det blev ju inte alls som jag såg det just där och då, men så är det… En del av tjusningen eller icke-tjusningen kanske beroende på tillfälle och objekt. Vissa fotoobjekt och tillfällen kommer kanske inte tillbaka men men… Just dom här bilderna här ovan såg jag framför mig. Strukturerna, naturen och ljuset. Det liksom bara fanns där och den känslan liksom… WOW!!! 

116

Och så var det dom där så makalöst söta ungarna, familjen. Föräldrarna såg visserligen på oss med den där inte-jätte-poppis-närvaro-blicken… så vi försökte fjäska lite med medhavd bröd men inte ens det gick hem. Dessutom visste nog modern och fadern vad dom gjorde för dom for runt kring nedfallna grenar, träd och stora stenar i vattnet… allt för att inte vi skulle kunna få någon toppenbild, så vi fick nöja oss med det vi fick. Någon bild blev väl okej men mer var det inte.

115

Jag längtar redan tillbaka till den här platsen. Är ni också nyfikna så kolla in här:

Svanå

Det är länk till själva samhället men naturstigen ligger inne i byn och där finns även en uppmärkt promenadrunda med informationstavlor om dess historia. Vi valde den lite mer nordliga rundan, den sk. naturstigen på 3,5 km. Alldeles lagom för en kvällsrunda.

120

WEDNESDAY AROUND THE WORLD

OUTDOOR WEDNESDAY

En liten skönhet

107

Vi innehar ju alla mer eller mindre kunskaper om allt och inget här i världen. I helgen när jag fångade refrängen till visan Sjösala vals fann jag även denna vackra lilla blomma som stod så vackert på ängen. Min kunskap kring denna blomma var så gott som inget alls men tack vare google har jag nu läst på och genast har mitt kunskapsförråd utökats lite mer. 

Humleblomster (Geum rivale), en ört i familjen rosväxter står det att läsa på faktasidor. Tänk vad livet är fantastiskt ändå. Man lär sig något nytt hela tiden och vi blir aldrig fullärda vilket är en väldans tur för ack så trist det skulle bli då…

108

Alla människor har av naturen ett begär att få veta” – Aristoteles

TISDAGSTEMA

RUBY TUESDAY TOO

Murstensdalen

ett naturreservat vi besökte under vår magiska helg i Hällefors. Den här platsen kommer jag gärna tillbaka till. SÅ många skiftningar i naturen på en och samma plats. Magiskt var ordet! (Murstensdalen) länk.

73

74

88

Här uppe låg snön kvar och lite här och var såg vi även puderlik nysnö täcka marken. Den här snöhögen är belägen vid parkeringen som vi utgick ifrån.

48

Vi valde den något kortare sträckan, Gruvtjärn, som sträcker sig 5 km runt i denna fantastiska natur. Tur vantar och mössa var med för inte var det någon värme inte… Men när man vandrar med kamera och en sjuhelsikes stor rygga bakpå så kommer man snart upp i lite högre invärtes temperatur vilket behövdes. Dessutom glömmer man lätt bort kylan när man häpnas över den magiska naturen. 

57

62

Stilarna under våra promenader är många och varierande. En del bra, en del mindre bra men vad gör väl det när man kan få till stämningsfulla bilder att titta tillbaka på och minnas.

58

59

50

63

Från lummigt gröna områden där skogen täcks av mossa till mer karga och fjälliknande naturområden är vad man passerar. Och tänk att här tror jag nästan tomten varit på vandring, för det ser ut som att han glömt ta med skägget eller så har han hängt upp det på tork ;) Visst ser det ut som tomtens kanske något klena skägg…

64

51

82

På utlagda spångar tar man sig över de mer vattenfyllda områdena. En del var mer torrlagda, en del täckta av vatten. Men det funkar ypperligt. Dock kändes det bra att vara klädd i vandrarkängor med bra fäste för en del spångar var rätt så hala när vattnet låg ovanpå.

85

Stigarna är stundtals väldigt branta, både uppåt och utför men med bra fäste och tungan rätt i mun så går det bra. Högt upp är man även här, precis som på Kindla Naturreservat jag berättade om tidigare. Närmare bestämt ca 300 meter över havet.

84

86

52

Förutom spännande natur och vackra trädformationer passerade vi en stenhäll täckt av naturens egen graffitikonst…

79

80

81

70

En värmande och välsmakande kopp kaffe med tilltugg. Vad kan väl vara godare i naturen…

Vi hittade en plats att stanna på, Gruvtjärn. En vacker plats placerat uppe på en stenhäll, med grillplats och vindskydd att tillgå. Vindskyddet kom väl till pass eftersom det (precis som vi sett på väderappen på mobilen) kom en regnskur på utsatt tid. Regn och kyla är ingen hit men vi fixade det bra. Något kalla blev vi allt men varmt kaffe gör extra gott i det läget och dessutom hade vi sällskap av en vacker kricka. Vad den lilla fågeln gjorde där alldeles ensam vet vi inte…

66

67

69

68

Efter en stunds väntan tog vi oss vidare och trotsade regnet som strax efteråt upphörde.

77

76

När man passerar dessa myrar kan man nästan höra orrarnas och tjäderns spännande läten (i fantasin, i huvudet) men tidpunkten på dygnet var inte den rätta så det förblev tyst. För tyst var det. Så där härligt skönt tyst. Inte otäckt tyst utan bara så där härligt skönt-tyst för själen. Kvitter från småfåglar hördes när vi passerade vissa naturområden men på flera platser var det tyst även från deras skönsång.  Och trots att det finns både lodjur, björn och varg i området var där tyst. Nu så här i efterhand är man ju tacksam att man inte stötte på någon stor lurvig fyrbent invånare men visst fanns tanken där under vår promenad att, tänk om….

87

Vackra höghus fanns det gott om…

78

liksom spännande krumelurer.

65

Det som grep tag i mig mest var lugnet och det otroligt vackra och orörda. Ett orört landskap väl värt ett besök eller två.

75

49

Intresset att vandra har växt otroligt mycket efter våra flertalet besök på olika naturreservat. Intresset har utökats till längre vandringar med övernattning på programmet. Det finns numer i våra planer på utflykter och att-göra framöver.

OUR WORLD TUESDAY

Sjösala vals och andra möten

Visst kan vi väl alla någon vacker strof från vår Evert Taube :) Vi har säkert olika favoriter. En del har ”satt sig” mer än andra. Jag har nynnat på en visa som ploppat upp i mitt huvud flera gånger under våra vandringar den senaste tiden. Och varför det kan man undra… Jo,

under helgen när vi en morgon åter var upp i ottan och igår när vi for dit, till vår fina plats på Ängsö under eftermiddagen, innan regnet kom, så fann jag dom besjungande blommorna som ingår i refrängen på Sjösala vals…

”Och se, så många blommor som redan slagit ut på ängen!

Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol”.

98

97

96

95

Och på ängen stod dom där så vackert och visar att nu är det vår (om än att det känts tveksamt idag…)

Förutom dom vackra blommorna i sången såg vi något annat som jag fotade utan att veta vad det var. Jag fastnade för blommorna för att dom var fantastiskt vackra men inget jag med säkerhet kan säga att jag sett förut… Adam och Eva (länk). Nu stod där inga nakna kvarlevor under träden utan vackra blommor som tillhör orkidéesläktet. Det var först när två vandrande damer vi råkade på längs stigen berättade om blommorna som vi faktiskt vände om och gick tillbaka för att fota dom lite mer.

100

101

99

Fakta: Adam och Eva brukar förekomma med rödblommiga och vitblommiga exemplar i ungefär samma antal. Första fynduppgift i Sverige är från Uppland och publicerades 1732 – Wikipedia.

102

Att vandra till toner av Evert Taube, ackompanjerat av fågelsång är verkligen läkande för kropp och själ. Det är ett sätt för mig att hämta nya krafter, ladda batterierna och landa i nuet.

104

103

Helgen för övrigt har bestått av kalas x 2 och besök av barnen. Alldeles Underbart!

EN tanke jag dock slogs av i helgen, efter att ha mött 2 tjejer jag inte sett på länge… är: När jag möter någon jag känner blir det ofta ett

”Hej, hej”, är allt bra med dig/er?

Var på jag så gott som alltid får till svar att ”Ja, tack. Det är bra bra. Själv då? 

Jo, tack. Det är bara bra.

Varför säger man inte som det är…..?? Är det för att man inte vill ha någon fortsatt konversation eller är det av artighet eller vad beror det på? Känner ni igen det? Undrar om jag nästa gång ska svara…

Nej, allt är skit… för så känner jag vissa dagar, just här, just nu…

HELGBILDEN

Fart och fläkt

94

En påse bröd, en kamera och några fåglar. Det är vad som behövs för att få öva på lite fart-och-fläktfotografering ;) Superkul!

92

93

Eftersom ljusförhållandet just vid det fototillfället var något svårhanterat på bild så passar det ypperligt att konvertera dom till svartvitt. Fler övningstillfällen blir det absolut. Brödpåsen ligger redo och kameran är alltid redo liksom jag själv ;)

The Weekend in Black and White

FOTOTRISS

Scenic Weekends