Naturliga skapelser

96

Jag längtar ut… ut till naturen tillsammans med sambo, kaffetermos och kamera. Nu känns det så väldigt länge sen vi var ute på en fotorunda. Vintern som den varit… mörk, grå, regnig eller galet Sibirienkall… har inte precis känts inbjudande för långa naturvandringar men snart kommer våren och då ska vi ut igen. Under några av våra naturvandringar i höstas fångade jag roliga och spännande naturskapelser och tolkningen är fri. Det är bara fantasin som sätter gränser.

94

95

97

98

99

Glimtar av vår natur kommer vi att få i massor på lördag då vi ännu en gång ska tillbringa dagen på Aros Congress här i Västerås där Naturfotodagen 2016 går av stapeln. Och som tidigare år så går man därifrån fylld av inspiration, idéer och enormt fotosug. I år får vi dessutom sällskap av syrrans sambo. Det här gillar jag extra mycket.

TORSDAGSTEMA – I LIKE

100

Mys, jobb och kalla fötter

105

Helgen som passerade innehöll både mys, fotboll och jobb. Fina dottern har varit hemma på besök men är nu på väg hem till Göteborg igen. Tiden går alltid så himla fort när hon kommer hem… så när dottern är här så är det alltid mycket mys i fokus. Nu kallar ju jobbet på mig en del (eftersom jag jobbar helg) så det blev några pass där också.

Helgen avslutades med att i rå februarikyla sitta som trogen supporter och titta på yngsta sonens träningsmatch. Genom åren så har man lärt sig att klä sig ordentligt, för hur det än är så fryser man alltid på fotboll. Igår extra mycket eftersom det ju trots allt är början på februari och matchen gick av stapeln utomhus… 

106

107

Och strax bredvid Swedbank Park där vi satt och huttrade åkte andra skridskor som man ju faktiskt ändå gör på vintern. Nu kändes det liiite lättare att sitta där eftersom dom vann matchen och att det sen vankades härligt smarrig hämtmat från Spicy Hot hemma i vårt varma sköna hus, yummi ;)

Det var min helg och nu väntar en fullspäckad och spännande vecka. Må så gott alla goa.

HELGBILDEN

Svartvita minnen

146

När det är så vansinnigt grått och tråkigt ute och schemat är pressat till det yttersta så har fotograferingen fått stå tillbaka en hel del. Ser därför tillbaka på mina minnen från Jamaica och hoppas på att snart komma igång med fotograferandet igen…

Jag har plockat ut tre minnesbilder och konverterat dom till svartvitt varav den första är på den coola bruna pelikanen som dagligen gjorde oss sällskap på stranden.

147

Andra som dagligen gjorde oss sällskap var grabbarna som hängde runt trädet, som för en stund sökte skuggan, innan dom fortsatte sin försäljning av cigaretter, cigarrer, solnedgångar och fisketurer (och lite annat…).

148

Ett spännande möte under semestern var med dom jamaicanska krokodilerna som vi fick möta i Black River. Tur man satt i en flodbåt och inte var ute på en simtur…

Vill ni se andra svartvita trissbilder klickar ni här:

FOTOTRISS

och så passar jag på att önska Helena på Fototriss en härlig resa och alla er andra önskar jag en fortsatt trevlig helg :)

Ljuset

104

Jag såg ljuset…

Det kom till mig under en väldigt speciell upplevelse.

En upplevelse jag inte varit med om förut

en upplevelse jag kanske får vara med om igen

och då hoppas jag att ljuset kommer till mig ännu en gång.

Och visst har det blivit ljusare, även utanför mitt fönster.

Det blev så tydligt häromveckan

när jag en dag efter jobbet gick ut till min bil

och det var ljust ute

och i träden hördes fåglarnas glada kvitter.

Jag fick vårkänslor

underbara ljuva känslor, jag älskar våren!

ONSDAGSTEMA

TORSDAGSTEMA – I Like

Bob, havet och annorlunda jul – Jamaica del 5 (sista)

116

Vår andra utflykt gick av stapeln 2 dagar efter julafton. Alltså på självaste annandagen. En utflykt värd att minnas, en ”once in a lifetime” upplevelse som började i ottan…

Vi färdades i en buss modell mindre, i sällskap av andra nordbor och en jamaicansk tjej (guiden) i Bob Marleys fotspår. Bussresan som pågick i tre timmar (enkel väg) med ett stopp för ”påfyllning och utsläpp” var i sig en upplevelse. Jag hade som tidigare resor laddat med åksjuketablett men följde även reseledarens tips om att förse mig med Ginger Beer som också ska motverka dom icke önskade effekterna man får vid åksjuka… För det kan jag säga, genom att skumpa runt på dessa krokiga halvtaskiga vägar högt upp i bergen så är risken väldigt stor för att drabbas av en kastspya. Och just det kändes inte helt passande…

128

129

115

135

136

Vi färdades upp och ner och fram och tillbaka för att till slut nå målet… Den högt belägna byn Nine Mile i distriktet Saint Ann Parish, Bob Marleys hem och gravplats. Nu bodde Bob Marley även på andra platser i vår värld under hans livstid, men det är här han ligger begravd tillsammans med sin halvbror och mamma.

Väl på plats blev vi avsläppta inne på gården, bakom stora portar. I samlad klunga fick vi sen gå ut, utanför de stora portarna för att få möjlighet att förse oss med ”röka, kakor eller te” tillverkade av en och samma växt… Självklart fanns inget köptvång utan ett vänligt erbjudande. Att stå där utanför portarna, med alla män och pojkar runt omkring… det var nog den enda gången under vår semesterresa som jag kände ett visst obehag. Inte så att jag kände mig hotad eller så men jag kunde inte tolka själva situationen och en del av grabbarna var ganska så närgångna. Jag hade bara en tanke i huvudet och det var att hålla koll på ryggan…

117

126

Väl tillbaka på innergården blev vi försedda med band som gav oss tillträde till Bob Marleys hem och till en skön snubbe, en äkta rastafariguide som följde oss runt och förgyllde vår rundtur. 

Turen som började i en bar där utsikten var fantastisk och som visar hur högt upp i bergen vi var. Stenhällen ni ser till vänster har som syfte att samla in regnvatten till befolkningen i byn. Sådana stenhällar syntes lite varstans och dom måste finnas eftersom byarna ligger för högt för att få vatten på annat sätt. 

125

I baren på en av väggarna fann jag en riktig pärla…

105

Ett tidningsutklipp från Sverige och det var inte bara reportaget om Bob Marley som var härligt utan även det andra som gick att läsa… LP-skivor från 10:-! DET var tider det :) Vilka minnen det väcker. Tidningen är daterad 18 juni 1980. Det var även då jag gick med min tygväska och armband i rastafarins färger. Köpte LP-skivor med Bob Marley och gungade i takt med hans sköna musik. Och som många andra bar jag vackra löv i öronen… Visste ju kanske inte just då vad det var för typ av löv… Dom var ju så snygga och alla andra hade ju såna… man ville ju liksom inte vara annorlunda ;)

Efter baren klev vi in i minnenas rum… till tonerna av Bob Marley. Det var så himla coolt!

118

124

En sak som återkom under våra utflykter var att det liksom ingår att man ska ge dricks till allt och alla, och det var inga undantag här. Jag kan bli lite kluven till det men så klart ska alla tjäna ihop till sitt leverne och visst bidrar jag när jag kan, men ibland kan det kännas lite för mycket och för ofta. Jag har ju så svårt att säga nej… Musiken vi hörde kom från några grabbar på en scen och jag är säker på att dom gjorde sitt allra bästa…

123

132

I omgångar gick man in till hans hem. Och där innanför portarna fanns regler…

134

119

120

122

Inne i Bob’s 2-rummare kunde man röra sig fritt och ta kort men inne i de två mausoleumen rådde följande regler:

Skor – no no

Fotografering – no no

Filma – no no

Röka cigaretter – no no

Tända en joint, ”röka på” – yes yes

Summa sumarum så var det hedrande att ”röka på” samtidigt som man gick runt gravarna inne i mausoleumen. En annan hedrande gest och som vi gjorde, var att tända ett ljus som vi sen lade vid Bob Marleys och brorsans grav. DET var en grym känsla och kändes väldigt speciellt.

133

Dagen kom till sitt slut och väldigt trötta och väldigt nöjda tackade vi för oss och gav vår fantastiska guide en slant. Men innan vi landade hemma på hotellet igen tillbringade vi ytterligare 3 timmar skumpades upp och ner i en buss, modell mindre ;)

2 dagar före vår ”once in a lifetime-upplevelse tillsammans med Bob” firade vi jul. En jul som vi för första gången inte firade som vi gjort alla andra år. En annorlunda jul… En jul som tillbringades på en luftmadrass på havet i gassande sol och som avslutades i en ”Hej-dundrande-fest”. 

Förberedelserna var igång tidigt på dagen…

127

Och lagom till festligheterna tog fart fanns även åsnan på plats, redo att fotas tillsammans med barnen inne i palmhyddan :).

112

110

109

111

113

Maten var fantastisk och det fanns det mesta. Kanske inte det traditionella svenska julbordet men mycket mycket annat fanns att smaka på. Jag hittade faktiskt julskinka och den var smarrig kan jag lova!! Granen och klapparna fanns på plats redan när vi anlände Jamaica veckan innan och faktum är att efter våra utflykter på ön så uppmärksammade vi att utsmyckningen är snäppet värre på Jamaica än vad vi har här hemma. Väldigt amerikanskt skulle jag nog säga. Mycket och stort…

Och som alla andra kvällar efter middagen, bjöd hotellet på underhållning.

121

Och skulle det inte kännas passande så fanns det julinspirerande underhållning på TV’n… Eller…

114

Nu hade dom piffat till brasan med lite passande julmusik och så… Fast näpp, det var ingen höjdare precis. Men som jag skrev så var det en annorlunda jul och en helt fantastisk jul. En del semesterfirare gick in för det mer än andra… En del hade tagit med sig både julgran och balkongbelysning… ;)

142

143

Vi hann med att åka på ännu en utflykt. En utflykt vi bokade på plats, med hjälp av den coola Mr Aaron Powers. Och det var en riktig höjdarupplevelse. Tillsammans med andra hotellgäster gav vi oss av ut till havs en dag efter lunch och återkom efter solens nedgång. På en katamaran i gassande sol och saltstänk från havet fick vi se och uppleva vad kusten har att bjuda på. Vi utgick från vår strand, Bloody bay och styrde mot den milslånga Seven Mile Beach. Vårt första stopp var vid ett rev, för dom som ville snorkla. Vi andra satt kvar på båten och njöt av stunden. Som många andra eftermiddagar hopade sig molnen på himlen en stund men det var inget som kändes jobbigt, bara svalkande med lite skugga.

137

138

139

104

140

Vi passerade ett blådekorerat ”slott” där drottning Elisabeth tydligen brukar hålla till vid sina besök. Dock känns det tveksamt om den gamla damen hinner med alla de boplatser vi blivit visade under våra utflykter… för det här var inte den enda ;). Men men.. hur som helst så var det så dom sa… och hon är ju en krutgumma :).

Grottorna vi passerade, Pirate Caves, var en av inspelningsplatserna från filmen Pirates of the Caribbean. Inte för att jag sett filmerna men det var ju coolt ändå ;) och när vi nu i efterhand söker fakta så står inget om att det skulle vara någon inspelningsplats i den filmen men väl i andra filmer… hmmm.

Vårt första ”hopp-i-land-stopp”, ett riskabelt sådant… var på Ricks Café 1974. Ett världsberömt café känt för vackra solnedgångar och galna grabbar… Någon beskriver platsen som turistfälla och syftar då säkerligen på priserna men vad sjutton är inte då en turistfälla… Den listan kan väl isåfall göras lång om man vill. Vi tyckte det var coolt att se alla modiga unga män som slängde sig ut från höga höjder och landade långt där nere i havet bland de höga klippväggarna. Nu gjorde dom det inte helt gratis vilket jag kan förstå utan hinken och vadslagningen var igång hela tiden.

141

102

Vårt nästa ”hopp-i-land-stopp” var vid baren/restaurangen Margaritaville, belägen på Seven Mile Beach. Här möttes vi av lokalbefolkningen, av små grabbar som mötte oss ute i vattnet för att sälja armband. Det är bara här, på dom lokala platserna det är tillåtet. Vi hann med (knappt men det funkade) att äta en tallrik Jerk Chicken innan det var dags att äntra katamaranen igen. För det var ju ute till havs vi skulle uppleva solnedgången och det gjorde vi. Till salta stänk och sköna rytmer som medförde spontandans ombord hela vägen, innan vi till slut var tillbaks på fast mark. 

103

Om ni nu orkat bläddra ända hit och orkat läsa all text (då blir jag impad..) så tänkte jag avsluta detta sista inlägg med lite ströbilder från vår underbara resa…

101

Många härliga och annorlunda upplevelser fick vi vara med om under våra veckor… Som till exempel att dom säljer goa varma mössor vilket är fascinerande då temperaturen aldrig går under +20 ;) Men visst är dom fina.

95

Att provsmaka denna frukt var i sig en upplevelse som jag helst inte gör om. Brrr… Frukten har namnet Soursop, Graviola och är en slemmig otrevlig och inte så jättevälsmakande frukt som jag helst undviker framöver.

 Efter 2 veckor var det så dags att åka hemåt igen. Hem till ett kallt Sverige. Till ett nytt år, 2016. Vi landade nämligen på Arlanda nyårsaftons förmiddag, så där skönt nöjda och trötta efter underbar semester och lång hemresa.

98

97

Strax innan vi landade passerade vi vår hemstad, hamnstaden Mälarstaden,Västerås. Och det var nästan så att vi kunde se vårt hus. Nästan…. ;)

96

Och på Arlanda möttes vi av äldsta sonens jobbarkompisar som rensade flygbanorna från snö. Långt borta var vi från den skönt värmande solen och dom sköna reggaetonerna. Men minnena har vi kvar länge och har man långtråkigt kan man ju alltid se tillbaka på våra selfiebilder :) och minnas känslan.

131

130

144

145

99

Tack och hej härliga Jamaica och på återseende, januari 2017.