När livet återvänder

421

Det är verkligen

en märklig känsla

att till fots

och i bil

ta sig igenom delar av

den brandhärjade skogen

som orsakade så mycket skada

för två år sen.

351

Under påsken

tog vi oss dit

för att se

försöka förstå…

Känslan…

som att befinna sig

på en väldigt märklig plats,

på en annan planet

i ett annat land.

Så svårt att förstå

så svårt att ta in.

371

Staplade på hög

utefter vägarna

de utdömda

redo att återanvändas

malas till flis

ge oss värme…

341

 Likt spelet

plocke-pinn,

huller om buller…

Överallt…

Risken, att tar du en

så rasar resten…

skrämmer mig.

Kan inte helt enas med tanken…

kändes ibland som konst,

skrämmande konst…

461

På nåt märkligt sätt

kändes det ibland

även vackert

spännande

samtidigt ofattbart

ogreppbart…

441

Vi följde vägen, stigen.

Skyltar förbjöd oss

till snedsteg

och sidospår.

401

Rötterna

dom brända tentaklerna

skapade fina mönster.

Får man kalla detta konst?

Mörk konst…

361

Eller

skrämmande konst?

Jag vill ändå påstå

att vi mötte konst

åter igen

skapat av naturen.

391

Kärlek till naturen

i naturen

skapat av naturen.

Vi kan alla se den

om vi vill ❤

431

Livet går vidare ❤

Det fick vi uppleva.

För visst finns tanken…

Hur är det möjligt?

Det kommer att ta tid

absolut

men livet återvänder,

för nästan alla…

531

Vi fick uppleva

vi fick se.

Med egna ögon

mötte vi livet ❤

511

521

Vi vill tillbaka

så småningom

för att se

känna in

hur livet fortgår.

411

381

Färgerna

kontrasterna

makalöst vackra

samtidigt

väldigt sorgsna.

Sorgen över det ofattbara

blandas med glädjen

glädjen över att livet

återvänder.

491

Det kommer att ta tid

lång tid…

Det förstår man

när man möts

av den märkligaste av natur…

481

331

Oändligt stort

ofattbart

ogreppbart

fyllda av tystnad

svårt att finna ord.

471

Hettan

måste ha varit enorm.

Stora stenblock som spruckit.

Passerade områden

där ena sidan

var totalt nedbränd…

den andra sidan

i väntan på våren

med friska grenar

redo att skänka oss

en spirande grönska.

451

Minnen

rester

som påminde

om tragedin.

Om öden

förluster…

Om heroiska hjältedåd

med livet som insats…

501

Ett underbart bildbevis.

På att livet är på väg

att återvända.

Kontrasterna

så makalöst vackra

varma

kärleksfulla ❤

Annonser

När en tänkt njutning inte blir som man tänkt sig…

30,1

Kära sambon och jag försöker komma iväg så ofta det går. Vi försöker ta vara på tillfällena som ges till att skåda och utforska vår vackra natur och självklart med kameran i släptåg. Kameran och kaffetermosen är givna och självklara sällskap. Och om det eventuellt sen skulle slinka ner en bullpåse eller ett kexpaket så är det extra lyx och njutning.

27,1

Men tänk, varje gång så här i vår- och försommartider så händer det igen… Det som händer varje år, ;)…

Dom skitjobbiga myggattackerna!!!

Konstigt nog faller en del av dessa upplevelser i glömska, typ som det gjort efter varje förlossning ;). Det var inte förrän man låg där och funderade mitt i värken vad i hela friden man, ännu en gång 😉 gett sig in på… Det var då som den jobbiga tanken kom… och lika snabbt försvann ❤ när det ploppade ut ett vackert underverk. Fast nu handlar det inte om vackra underverk utan fula, men fotografiskt väldigt intressanta, och vansinnigt irriterande varelser som lever på vår planet…

43,1

Denna gången hade jag visserligen garderat mig, utifall att, och med viss föraning, med en extra effektiv myggspray, inköpt på Jamaica. En stark citronolja som jag nog trodde skulle sänka dom svenska myggen… Tänkte att den oljan inte skulle gillas alls eftersom dom Jamaicanska myggen inte heller är att leka med och kräver lite starkare grejer. Dom myggmedlen vi har här i vårt avlånga land är jag rätt säker på att myggen blivit immuna mot. Dom är enbart kladdiga och luktar starkt men gör så gott som ingen nytta alls. Men den här… Hoppet om en myggfri vandring levde!

Fast…

48,1

Nopp… dom bet av bara fasiken! Konstant och hela tiden. Pannan var som landskapet på månen och irritationen växte snabbt. Jag är verkligen ingen myggvän. Visserligen har jag en mygghatt 🙂 🙂 med nät och allt, men som många andra ”bra-att-ha-prylar” så pryder den hyllan i tvättstugan oftare än på huvudet. Faktum är nu att jag funderar på att investera i en bärbar, walkie-talkie-liknande dosa som ska hålla myggen på avstånd. Kanske finns det någon där ute i vida världen som har erfarenhet av den mackapären. Då tar jag tacksamt emot era betyg kring denna, förhoppningsvis makalösa anti-mygg-mackapär-som-är-värda-pengarna…Eller har ni andra supertips så tar jag gärna emot de råden också.

47,1

Trots myggattacker så kunde vi glädjas åt att se fiskmåsparet som i år igen boat in sig på denna stenhäll.

42,1

Liksom dom vackra skäggdoppingarna som ständigt simmar fram och tillbaka i sundet utanför Ängsö. Det är så fridfullt att sitta där ute med kameran och den ljuvligt doftande kaffekoppen och skåda fåglarnas aktiviteter. OM det inte vore för alla mygg… Myggen är ena riktiga njutningssabotörer…

45,1

Men innan vi gav upp hann jag skapa spännande och vackra mönster med min kamera. Som den här bilden ovan där jag ville fånga vattnets rörelse, med träden på andra sidan ön som speglades i vattnet. Den vita spjutliknande detaljen är en torr pinne som gled fram och förbi oss där vi satt. 

41,1

En bild som känns lite extra spännande är denna som jag faktiskt inte riktigt vet hur jag fått till. Jag satt och lekte lite med inställningar och tog några multiexponeringar. Hade ingen aning om resultatet men blev riktigt nöjd med den här. Lite spöklig på något sätt. Spöklig och spännande.

46,1

Stigen som leder ner till sundet går genom ljuvligt skön och grön natur som skapar underbart ljus från solens strålar. Det är det där magiska ljuset jag så gärna vill fånga. Ljuset som är som vackrast i gryning och skymning.

Trots myggattacker så kommer vi att åka dit igen. Det är mest under vandringen på den gröna stigen som myggen är som värst. Då får man ila på lite extra, veva med armarna och hålla munnen stängd. Vill man ändå fånga det underbara ljuset får man dock räkna med en attack om man nu inte kommer på den briljanta idéen att ta med mygghatten!

44,1

Trots eländiga typer ute i vår natur så gillar jag ju att vistas där och fullkomligt älskar att krypa på backen med makroobjektivet. Sen skulle kanske sambon ha lite annat att säga kring detta… typ när jag flippar ut efter typ 20 myggattacker och LP-stora skalbaggar som prompt ska landa på just lilla mig…

Kram och hej och trevlig helg. Själv drar jag till jobbet i arla morgonstund.

TORSDAGSTEMA – I LIKE