Minimalistiskt eller bara misslyckad bild…

123

När jag är ute och fotar i naturen experimenterar jag ofta med olika inställningar. Jag försöker använda manuella inställningar så gott det går. Inte för att vara cool utan för att lära mig kameran och hur allt funkar. Men att bara köra manuellt kan vara väldans svårt. 

Som här till exempel… Står ute på Ängsö och fotar vårens ankomst (i fjol). Motiven är dom spirande små skira blommorna i gräset, fåglarna ute i sundet och annat på marknivå. När det sen plötsligt dyker upp något lite högre upp, ja, typ på himlen, så riktar jag förstås kameran dit och det är just då det inte blir så enkelt med manuella inställningar. För jag har ställt in värden som matchar den lite mer mörka tillvaron som råder på marken under träden och i det mörka sundet. När jag efter mina avtryck sen tittar tillbaka i kameran så ser jag bara vitt och några svaga gråsvarta fläckar på skärmen. Ja, det är inte riktigt det jag hade tänkt mig i fotoögonblicket förstås. Men varför spara bilden då?

Jo, för trots helt fel inställningar så gillade jag det jag såg. Det blev något spännande minimalistiskt. Så varför inte… Ska jag köra automatiskt då? Ja, det kanske är läge för det… Åtminstone när man befinner sig i de fotostunder där det helst inte ska gå fel. När situationen är lite sårbar. De inställningar jag då pratar om är ISO och vitbalans. Övriga inställningar vill jag helst inte köra automatiskt. 

125

124

Det är inte bara objektets placering som är avgörande. Solen har ju också betydelse. Skiftar det ofta mellan mulet och solsken till exempel, så kan det vara lite knepigt med manuella inställningar. Men varför inte ge sig själv lite utmaningar?. Det är ju trots allt i lärande syfte. Så vi får se… Jag är fortfarande i lärande process och kommer så vara för all framtid för man blir aldrig fullärd.

IMAGE-IN-ING

WILD BIRD WEDNESDAY

OUTDOOR WEDNESDAY

BLACK AND WHITE WEDNESDAY

TORSDAGSTEMA

Möte på nära håll – Jamaica del 4

1

När vi vaknade vår första dag och fick se vår omgivning i dagsljus så gick det inte att undvika dessa oerhört fascinerande fåglar som höll till vid stranden. 

Brun PelikanPelecanus occidentalis, är den minsta av världens åtta arter av pelikaner. Den återfinns vid kusterna i Amerika. Arten är en av endast tre pelikaner som återfinns på det västra halvklotet och den ena av de endast två pelikaner som söker föda genom att dyka ner i vattnet. (Wikipedia)

Och tekniken när dom dyker ner för att hämta sin mat är så coolt att se och man kan verkligen bara sitta där och iaktta dom i timmar. Den dyker liksom med huvudet före i vattnet för att fånga fisk. Vattnet töms sedan ur näbbsäcken, som kan rymma 13 liter, innan fisken sväljs. Jag försökte fånga en del av deras beteende…

80

Det var så här vi såg dom från vår plats på stranden eller ute till havs på luftmadrassen. Tanken dök många gånger upp, att risken för att få en skit på sig var överhängande men faktum är att vi klarade oss från det under våra veckor. Puh 🙂 DET hade inte varit supertrevligt…

83

Dom sågs ofta komma tillsammans, men även en och en och jag tror att dom hade sina hem strax bredvid vår strand. Dom utgick alltid från samma plats.

84

Och då och då parkerade dom sig på trädgrenar för att puttsa fjärdrar och posera sig så fint för sambon och mig som stod där beredda med våra kameror.

75

Men oftast sågs dom komma dykande ner i vattnet, för att sen guppa upp med munnen full av mat. Här kan man faktiskt se en liten liten fisk som kämpar för sitt liv att slippa bli mat… (klicka på bilden så syns det liiite bättre)

76

77

78

79

Och efter middagen bar det av upp i luften igen. Upp i luften för att återigen ge sig ut på spaning och återigen dyka ner i vattnet… Och tekniken när dom ger sig av upp i luften är ju för härlig att se…

85

88

86

87

Nu gick det åt många exponeringar för att försöka få till en bild eller två. Egentligen har jag ingen fullträff men får vara nöjd med det jag har. Många många bilder har jag i arkivet där delar av pelikanen finns med 😉 för även fast vi försökte följa deras mönster så är dom ruskigt snabba när dom väl börjar att dyka. Hade hoppats på att få med själva landningen men det gick så där. Har ett par ”plaskande” bilder som jag ändå kan bjuda på… dock kom ju aldrig plasket där jag tänkt… Hmm 🙂 Men man måste se det humoristiska i det hela och det gör jag annars hade jag inte lagt ut bilderna.

92

90

91

Läser på Wikipedia att den bruna pelikanen var nära att utrotas under 1950- och 1960-talet pga utsläpp av bekämningsmedlet DDT. Vilken tur att det medlet är förbjudet för det ställde väl till mycket onödigt innan det förbjöds. Och är man nyfiken som jag är, så läste jag just att DDT användes i Sverige fram till 1980-talet mot skabb, huvudlöss och flatlöss… Jisses!

Men nog om såna tråkigheter. Jag ska börja planera nästa inlägg från Jamaica. Det blir nog när vi besökte Bob Marleys hem… En annorlunda upplevelse. Tills dess önskar jag er allt gott och jag håller tummarna för att vi snart får lite varmare temperaturer för nu är det inte kul längre…

Kram till er alla på Kramens dag!

Torsdagstema – I Like

Wild Bird Wednesday