Höstmys, ledig vecka och äppelbak

91

Ute är det mörkt och ruggigt.

Träden täcks av löv i alla dess färger.

Färger som lyser upp

när våra dagar

blir mörkare och mörkare.

Som en kompensation

innan det vita täcket landar

för att ljusa upp den mörka vintern.

141

Vindarna tar sina djupaste krafttag

sveper med sig

det av naturen vissna små ting.

Landar där vi tillsammans går,

bildar en matta,

skapad av naturen.

171

Jag har ledig vecka.

Denna så innerligt efterlängtade ledighet

jag har igen, som ”nygammal” Nattsyster.

Denna vecka som egentligen inte ska benämnas ledighet,

utan som återhämtning,

den påbörjas redan måndag morgon

när jag på trötta ben

tar mig hem

efter många timmars spring.

211

Under helgen,

faktiskt redan långt tidigare…

börjar mina tankar virvla fram och tillbaka

om vad min vecka ska medföra

och tillföra.

201

Behöver vilan,

absolut.

Född rastlös,

ja visst 🙂

Mår bra

faktiskt allra bäst

när listan prickas av

med tidigare noterade

”att-göra-saker”…

151

Mobilen ringer

jag svarar glatt med ett -Hej!

rösten i andra änden

kära sambon min

besvarar mitt hej med ett

”kan inte du börja jobba dag igen 🙂 ”

Långt ifrån ett elakt påstående

bara en glad kommentar till att frysen numera är fylld

av äppelbak och bullar i alla dess former.

Glada tillrop, med glimten i ögat…

det nybakta kan ju inte lämnas utan provsmakning 😉

221

Det är lyx!

Det är en fröjd!

MEN vi som ju har siktet inställt på beach januari 2017 ❤

Det är liksom där det skär sig lite….

går liksom inte ihop sig 😉

111

Men vad vore livet om man inte fick unna sig lite lyx…

lyx i vardagen ❤

Lyxen att kunna bjuda mina barn

på hembakat gott,

på mammas vis ❤ 😉

Lyxen att på en underbar tur i vår vackra natur

tillsammans med kära sambon

sätta sig på en sten

eller stubbe…

Känna doften och smaken av kaffe,

hembakt äppelkaka

och saftig bulle ❤

131

Vad vore mitt liv

utan våra fotorundor

där jag får ladda

och bara vara…

Njuta av stilla stund ❤

191

Så självklart fyller jag min vecka

med fototurer och spännande möten.

En vecka går snabbt…

precis som livet…

Det står inte på

förrän klockan plingar

och plikten kallar…

181

Just därför fyller jag min vecka

med det jag vill

och betar av,

kryssar mina ”att-göra-saker”

och känner mig

så där extra nöjd

med mitt val

att jobba natt.

121

❤ ❤ ❤

För själen min

401

Jag kliver in,

passerar denna väderbitna och vackra grind

och får en sån skön ro i både kropp och knopp.

Platsen, är vårt alldeles egna torp

vår idyll

vår plats på jorden.

411

Jag blickar nedåt den lilla grusvägen vi just passerat…

lyssnar till den magiska tystnaden

innan jag kliver in och möts av den lite råa kylan

i ett torp

som stått tomt en vecka eller två.

391

Funderar om vi kanske denna gången får besök av skogens konung

eller kanske några andra spännande gäster…

Våra välpackade kameraväskor står som alltid redo,

redo för att snabbt komma till användning.

421

Tystnaden som dominerar vår vackra omgivande natur

fylls då och då av skönsjungande fåglar,

och märkliga dovt smattrande ljud,

likt regndroppar som faller på löven…

Det kan ta ett tag att lokalisera det märkliga ljudet…

ljudet som kommer från de snabba små nötväckorna

som far upp och ner på trädens barkklädda stammar.

431

Bredvid det privata utrymmet, vårt lilla röda uthus

dit vi går

när det känns nödvändigt 😉

Där står stora välväxta ålderdomliga träd.

Blickar du in bland trädens grenar

kan du ha turen att se några av dom vackra små gästerna

som står för musiken ❤

461

När vi är vid torpet

tar vi oss alltid tid,

tid att stanna upp

och njuta av det vi ser

det vi hör

och inte hör, tystnaden.

501

En kopp kaffe på den något ostadiga,

något lutande lilla bänken

smakar alltid så där extra gott,

så där extra lyxigt ❤

Bänken

placerad vid kanten av ”vår skog”

och alldeles utanför vår välkomnande lilla torpetdörr

är en plats vi ofta befinner oss på.

Med koppen på sned

och med kameran redo

fångar vi nuet.

451

Det händer nästan alltid

att när vi suttit en stund

på den något ostadiga lilla bänken

så dyker dom upp

dom nyfikna små fåglarna.

441

Till en början hör vi oftast bara deras sång…

Men sakteliga närmar dom sig

för att snart bli synliga

bland trädens grenar.

Nyfikna blickar gör att vi känner oss iakttagna.

Sakta och varsamt riktar vi våra objektiv

försöker få en vacker bild

att spara i våra minnen.

481

Även om vi tränat upp våra ”fotoögon”

för de där små tingen,

de små ögonblicken…

missar vi många tillfällen.

Vad denna söta lilla talgoxe ser

blev jag varse om…

491

när jag gick igenom mina bilder på datorn.

För jag såg det inte då

men jag ser det nu 😉

”Dagens lunch” som snart har sett sina sista ljusstrålar…

471

På vår tomt står en gammal slipsten lutad mot en vägg.

Där mötte jag denna lilla nötväcka som vid varje besök till ”lunchhuset”

liksom mellanlandade på slipstenens väderbitna och välanvända handtag.

Slängde en och annan misstänksam och nyfiken blick

där jag satt, förflyttad från den något ostadiga bänken

till den nybyggda vedbon.

Nötväckan, en snabb och spännande liten fågel

med sin svarta ögonbindel.

Påminner mig faktiskt om en känd figur… 😉

zorro

511

Torpet

vår idyll

vår plats på jorden.

Platsen

där jag laddar

chillar

och bara är ❤

Utan krav…