Tidig morgon
en dag i början på oktober.
Höstens andra månad
andas mer riktig höst,
med kyla och dimma,
magiska vyer…
precis som det ska vara
i vårt vackra land ❤
Klockan var ställd tidigt
ja, faktiskt okristligt tidigt.
Nattens vakande
i väntan på tonårig son
fick mig dock inte upp
från den goa uppvärmda,
makalöst sköna kudden 😉
i tid…
Tid för att hinna före solen…
Men vi kom iväg
alldeles lagom tidigt.
På vägen möttes vi av
den ljuvaste sol
som kämpade
för att ta sig igenom
den tjocka oktoberdimman.
Väl framme
stannade vi lite före det tänkta stoppet.
Ville ju inte missa
havet av fåglar
redo och laddade för dagens avfärd.
Lagom osmidiga
osnabba
och otaktiska
som vi nog är 😉
fick vi trots allt vara med
och närvara
vid deras avfärd.
Kanske sanningen egentligen är
att dom blev skrämda
av vår framfart,
av min besvikelse…
och färden fick tidigareläggas
pga oss…
Besvikelse, frustration
och ledsamhet
över mitt
värdefulla objektiv
som inte fungerar
som det ska.
Men jag är envis…
och jag fick till det skapligt ändå…
Lagom skapligt till att fånga skönheterna på bild.
Lagom skapligt för att sen, väl hemma,
njuta av och beundra
och tänka
att trots kaoset av fåglar
finns där säkert
ett organiserat kaos
en viss ordning…
Det är vad jag tror.
Är långt ifrån någon expert eller fågelskådare
eller nörd… (fast jo… lite nördig är jag allt 😉 )
En annan nörd var nog mannen jag hade i nacken…
Efter att ha klarat av
försiktiga steg
på den något frostiga och hala spången
kom jag fram till den lilla bron.
Bron över det nu låga vattnet
som denna tidiga morgon
var täckt av dimma.
Jag riktade min blick till vänster,
såg bilden jag så väl ville skapa.
Lade ner mitt objektiv på det kylslagna räcket
då jag plötsligt kände gunget…
och flåset i nacken…
gick verkligen inte att fokusera.
Reste mig upp
från min böjda position.
Såg till min förvåning en okänd man
på min högra sida
med kikaren framför näsan
fullkomligt inne i sitt jagande,
säkert rädd
att missa
den där ovanliga, sällsynta pippin
han säkert trodde
var mitt fokus 🙂 🙂
OM han bara visste!!
Denna fantastiska oktobermorgon ❤
Ville bara
få njuta av naturens skönheter.
Kanske ha turen att få möta
den vackra lilla skäggmesen
eller se havsörnen segla förbi
i jakt på lite frukost ;).
Eller helt enkelt bara
njuta av stunden
i vår natur
i den ännu så varma oktobersolen.
Den vackra naturen
som ännu skiftar i palettens allra ljuvligaste färger.
❤
Naturen
där morgonens första måltid
smakade så där extra gott
där vi satt
uppe på Kvarnberget,
dit vi styrde våra steg.
Bort från flåsande män
med kikare
som säkert kan ge oss information
om sällsynta varelser
på någon annan planet…
Bort från
trängsel och oönskad närkontakt.
Berget
där utsikten är bedårande.
Där man stundtals har möjligheten
att alldeles allena
kunna njuta
och ta in
av det som är
just där och då.
Berget, utsikten
ljudet…
Ljudet av språkande fåglar
likt en konferens,
ett möte
kanske bokad för att planera
den kommande färden.
Konferensen, dit vi kunde skåda
en strid ström
av anländande deltagare.
Berget
där färgerna sprakar i träden
som då och då besöks
av små nätta gäster.
Är kass på vad jag ser 😉
Men tycker dom är vansinnigt söta.
Och en utmaning att fota.
Vet dock att vår allra minsta lilla skönhet,
den lilla Kungsfågeln
nyfiket närmade sig
där vi satt och njöt av vår medhavda frulle.
Och jag lyckades få den på bild ❤
Kungsfågeln, den snabba lilla rackaren
som envist far fram och tillbaka,
men lika envis är jag
så jag kommer att fortsätta…
Fortsätta min jakt på den där bilden
där även jag är nöjd.
Det är där en del av tjusningen sitter.
En annan tjusning är där man lyckas
få 2 i en…
För inte såg väl jag
min lilla favorit
komma farande
likt en raket
och jag blir så glad
och ser en viss humor i bilden, ❤
Tjusningen,
en stor del i mitt fotande
att komma hem
plocka fram bilderna på datorn
och se nåt man inte såg
i det ögonblicket
jag hade mitt finger
på avtryckaren ❤
Jag vill fånga det sista
innan löven faller…
Jag vill fånga det vackra,
medans jag kan ❤
Och det vackra
det jag hoppades på…
Blev vårat möte
efter att ha spenderat
timmar och timmar
på det ljuva berget
på den kala stenhällen
i ljuvaste oktobersol.
Plötsligt var dom bara där…
Spatserandes fram och tillbaka på den kylslagna spången ❤
Glädjeruset kändes i hela kroppen…
Kollade inställningarna, gick ner på huk
fokuserade på dom ljuvliga skäggmesarna 🙂
Det var då dom kom…
gänget!
Hann inte ta någon bild
hörde bara rösten
-Har ni sett nått?
-Öh, ja skäggmesar. Dom är framför er…
-Bettan! Ta fram kikaren, hördes en manlig röst i det stora sällskapet.
Kikaren, tänkte jag…
Dom är ju mitt framför er, typ 5 meter.
Det enda vi sen såg under 10 minuter var ryggarna på det stora gänget
som sen knatade vidare
och skäggmesarna var väck…
Lagom glad kände jag mig just då
tacksam att ändå fått möta
en oktoberpigg fjäril…
och rovfåglar i skyn.
Envis som jag är
gjorde jag dock klart för kära sambon
att jag
tänker minsann inte
åka hem innan jag fått möta
dom spatserande skäggmesarna igen…
om det så skulle bli hela dagen.
SÅ plötsligt var dom där igen ❤
och jag hann ta några bilder 🙂 🙂
Dom var visserligen inte så intresserade av posering
mest på PW och pickande av något ätbart 😉
Men jag fick med
några fina minnen hem
och det är guld värt.
Och guld värt är det
att njuta av naturen
den friska höstluften
stanna timtals på berget
tills rumpan nästan fastnat
och den trötta getingen spatserade på mitt objektiv…
Det var då jag gav upp 😉
For upp snabbare än blixten
och fokuserade på
att fånga
det vackraste
vackra
<3.
Efter 6 timmar
och fina minnen
sa vi Hej då
till fina Hjälstaviken…
och
På återseende
för så snart vi kan
är vi tillbaka,
kära sambon och jag ❤
Förhoppningsvis
utan flåsande ”främmande” män i nacken 😉
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Nattsyrransphoto 