I min ateljé, där skapar jag fritt…

1,1

…jag skapar precis som jag vill ❤

Jag skapar det jag tycker är vackert,

det jag tycker om.

I min ateljé,

är det jag som bestämmer 😉

jag är mig själv.

3,1

I min ateljé

skapar jag med min kamera, mitt objektiv, min alldeles egna ateljé.

Jag skapar med hjälp av det jag ser,

av det jag möter.

4,1

I min ateljé,

skapar jag med hjälp av livet, 

det alldeles levande.

Men jag ser

och tar även vara på det som passerat…

Jag blandar det levande,

livet,

med det som varit.

Det som varit,

som är precis lika vackert

som det som just idag spirar och gror.

5,1

I min ateljé

återskapar jag det vackra.

Tar vara på nuet ❤

6,1

I detta nu,

när sommaren övergår till höst

skapar jag med färger…

Det som frodats och grönskat,

som lyst upp vår sommar

med det där sköna gröna.

Det sköna gröna

som så sakteliga, likt en kameleont

skiftar färg

och övergår till höstens varma kulörer.

Jag tror,

det finns en mening med dess nyans, dess värmande färg…

Den ska värma oss, lysa upp vår tillvaro,

när dagarna fylls av mörker och kyla…

7,1

Likt en värmande brasa i isande vind

pryder dom vackra kulörta bladen den kala stenhällen.

Vattnet, det stilla spegelklara vattnet på den lilla skogstjärnen.

Så lugnt

så fridfullt ❤

En underbar plats för eftertanke

i tyst och stilla höstskog…

Denna plats, precis som många andra

är en del av vår nära natur.

8,1

Hösten, den kyliga klara årstiden

när det känns så där extra mysigt…

Att inne klä sig i ullsockor och värmande koftor.

Ljusa upp mörkrets årstid med tända ljus

i koppen,

en värmande välsmakande kaffe…

Kanske tänka tillbaka,

njuta av det som varit 

på sommaren som passerat.

Sommaren som kändes så lång

men som blev så kort…

9,1

Och jag har hittat min plats…

På en sten, högt ovan mark

på en Paradishöjd

ska jag efter vinterns bitande kyla,

i tidig vår

när naturen vaknar till liv,

slå mig ner

och förhoppningsvis befinna mig

på första parkett och bevittna

när naturen på nytt vaknar till liv ❤

2,1

I min ateljé

är det bara jag,

och naturen är min arbetsplats.

Min alldeles egna ateljé

22,1

Jag sätter mig ner, i den daggvåta grönskan,

mitt i havet av ormbunksblad.

Riktar blicken mot solens strålar som lågt tar sig fram

genom skogens virrvarr av nedfallna grenar och dignande blåbärsris.

Ormbunksbladen svajar i den svaga vinden och bildar mönster.

Det är bara jag och min kamera.

Det är magiskt.

Och tacksam är jag

att få återskapa det vackra,

det jag just där och då ser

i mitt objektiv, min alldeles egna atelje ❤

23,1

Minnen…

från min barndom.

Farmor,

som varje höst plockade de blå bären, från dessa taggiga buskar

och bjöd på härlig saft.

Bär som i detta nu, så sakteliga mognar

och snart låter sig plockas,

av någon annan. Någon annans farmor…

Farmor, 

som sen länge lämnat vår jord.

Lika länge 

som jag varit färdig sjuksköterska.

Farmor

som aldrig hann vara med

på min examen.

Om hon bara fått leva två månader till…

Men jag vet,

jag vet, att hon var stolt.

24,1

Ljuset…

Det där magiska ljuset,

som blir så speciellt

när jag tar mig ner på huk, ner på marken,

i dagens sena timma.

Ljuset som blir nåt extra

när det söker sig fram,

när jag får kämpa lite extra

för att nå dess strålar.

Ljuset, som vi får till oss, 

så länge vi finns på vår jord.

25,1

Livet…

det fantastiska livet.

Livet

som ibland känns så skört,

så sårbart 

och orättvist.

Livet

som jag ska leva

livet ut

i detta nu

och varje minut.

26,1

Lyx…

vad är lyx?

Vad värderar du, vad värderar jag…

Lyx för mig

är att få stunder, möjligheter och tillfällen

att med min kamera

vistas i det vackraste som finns…

Finna de ljuvaste smycken

naturen själv har skapat.

27,1

Och kanske ha turen

att finna det där lilla lilla…

som precis som du och jag

andas och lever.

Mötas öga mot öga

på tu man hand

så här,

mitt i livet.

28,1

Livets vägar…

det passerar inte alltid

så där alldelels spikrakt.

Det tar ibland en annan väg

en omväg

en svängom…

18,1

Livets vägar

kanske mötas de igen.

Korsa någon annans

någon som man mött förr

och tanken slår mig

hur märkligt,

hur fantastiskt

livet är.

Tanken slår mig ofta…

Är det ödet,

är det slumpen?

Finns det en mening med allt?

Vad är det då

som styr våra möten…

våra vägar…

våra val…

3,1

I min alldeles egna ateljé

skapar jag det jag ser

och för mig

är det en del av livet.

Detta livet som vi lever

här och nu ❤