När den lilla plutten plötsligt känns så stor…

53,1

Den här lilla myskillen som på fotot vilar så skönt med kepan på sned har nu klarat av grundskolan och till hösten tar han klivet in på gymnasiet.

Den här lilla myskillen samlade som liten, på sig ett gediget ordförråd genom att lagra och lyssna och under en lång tid använda sitt eget språk… ända till den dag då han bestämde sig för att börja prata… sen dess har han pratat nästan oavbrutet 😉

54,1

Den här lilla myskillen som på sin allra första skoldag, prompt skulle ha cowboyhatten på, har alltid gått sin egen väg och kommer så att göra hela livet. Och det är jag stolt över.

49,1

Den här lilla killen har passerat mamma i m.ö.h för länge sen och är nu en lång och ståtlig, väldigt snygg och stilig kille som för alltid kommer att vara mammas myskille <3. Jag är oerhört stolt över vad han åstadkommit och jag kommer att stötta denna myskille allt vad jag kan under hela livet. 

Vi börjar redan nästa vecka då vi ska plugga lite extra och till hösten när gymnasiet står på schemat kommer jag att vara med så gott jag kan. Dock är jag ingen kung på bilar, lastbilar och andra stora fordon. Vet hur och var man fyller på bensin och spolarvätska… men där stannar mina djupare kunskaper kring våra fordon 😉 Men det finns säkert annat jag kan hjälpa till med och då ska jag finnas där.

52,1

Idag kom så stunden då våra barn och ungdomar fick tacka för sig och nu kan se fram emot lite längre ledighet. Avslutningsceremonin på sonens skola var en fin upplevelse och på himlen sken en vackert värmande sol. Rektorernas sommartal var en fröjd att lyssna på, särskilt Mats tal där han liknade elevernas skolgång med ett fotbollslag, där rektorn Mats agerat förbundskapten och vi föräldrar klarat backlinjen. Passande just idag när vi befinner oss i en enda stor fotbollshysteri. Stipendier delades ut och vi fick under knappa timmen njuta av vacker sång och musik. På bilden syns träningsskolan som var med och sjöng/tecknade den vackra sången ”För att du finns” – av Sonja Aldén.

51,1

Tillbaka in i klassrummet var det slutligen dags för en frökenkram och betygsutdelning. Vi föräldrar fick på nåder följa med in (inte jättepoppis bland våra unga, men fröken uppskattade sällskapet 😉 ). Och så många minnen som kommer tillbaka…

En sån här dag, när det trygga på något sätt tar slut, när man ska ta farväl av kompisar och lärare… En sån här dag kan vara både glädje och sorg, för en del kanske en stor lättnad… Jag kommer ihåg känslan av mina egna skolavslutningar och en del har fastnat lite hårdare i minnet, en del har fallit i glömska. 

50,1

För sonen väntar en tidig återträff ;)… för redan nu ikväll ordnas det middag och dans för alla nior och skolans lärare/personal. Vi föräldrar släpper av barnen på skolan och sen tar busschauffören med alla till hemlig plats. En väldigt positiv tillställning som även min äldsta son fick vara med på när han slutade nian. Annars är det nog lätt hänt att det ska partas och firas på egen hand vilket inte alltid är så jättelyckat… (jag har också varit ung, f-låt… yngre ;)…)

Om tre år kommer denna myskille vara en nybakad student och efter det blir det inga mer skolavslutningar för min del… Jo, så klart… förhoppningsvis kommer det väl barnbarn 🙂 🙂 som jag ska hålla i handen men redan i januari 2017 tar dottern examen från högskolan <3. Det ska också firas 🙂

Må så gott alla ni fina vänner. Nu ska jag minnas tillbaka och kanske fälla en tår, till tonerna av ljuv sommarmusik på Spotify ❤

TORSDAGSTEMA – I LIKE

När en tänkt njutning inte blir som man tänkt sig…

30,1

Kära sambon och jag försöker komma iväg så ofta det går. Vi försöker ta vara på tillfällena som ges till att skåda och utforska vår vackra natur och självklart med kameran i släptåg. Kameran och kaffetermosen är givna och självklara sällskap. Och om det eventuellt sen skulle slinka ner en bullpåse eller ett kexpaket så är det extra lyx och njutning.

27,1

Men tänk, varje gång så här i vår- och försommartider så händer det igen… Det som händer varje år, ;)…

Dom skitjobbiga myggattackerna!!!

Konstigt nog faller en del av dessa upplevelser i glömska, typ som det gjort efter varje förlossning ;). Det var inte förrän man låg där och funderade mitt i värken vad i hela friden man, ännu en gång 😉 gett sig in på… Det var då som den jobbiga tanken kom… och lika snabbt försvann ❤ när det ploppade ut ett vackert underverk. Fast nu handlar det inte om vackra underverk utan fula, men fotografiskt väldigt intressanta, och vansinnigt irriterande varelser som lever på vår planet…

43,1

Denna gången hade jag visserligen garderat mig, utifall att, och med viss föraning, med en extra effektiv myggspray, inköpt på Jamaica. En stark citronolja som jag nog trodde skulle sänka dom svenska myggen… Tänkte att den oljan inte skulle gillas alls eftersom dom Jamaicanska myggen inte heller är att leka med och kräver lite starkare grejer. Dom myggmedlen vi har här i vårt avlånga land är jag rätt säker på att myggen blivit immuna mot. Dom är enbart kladdiga och luktar starkt men gör så gott som ingen nytta alls. Men den här… Hoppet om en myggfri vandring levde!

Fast…

48,1

Nopp… dom bet av bara fasiken! Konstant och hela tiden. Pannan var som landskapet på månen och irritationen växte snabbt. Jag är verkligen ingen myggvän. Visserligen har jag en mygghatt 🙂 🙂 med nät och allt, men som många andra ”bra-att-ha-prylar” så pryder den hyllan i tvättstugan oftare än på huvudet. Faktum är nu att jag funderar på att investera i en bärbar, walkie-talkie-liknande dosa som ska hålla myggen på avstånd. Kanske finns det någon där ute i vida världen som har erfarenhet av den mackapären. Då tar jag tacksamt emot era betyg kring denna, förhoppningsvis makalösa anti-mygg-mackapär-som-är-värda-pengarna…Eller har ni andra supertips så tar jag gärna emot de råden också.

47,1

Trots myggattacker så kunde vi glädjas åt att se fiskmåsparet som i år igen boat in sig på denna stenhäll.

42,1

Liksom dom vackra skäggdoppingarna som ständigt simmar fram och tillbaka i sundet utanför Ängsö. Det är så fridfullt att sitta där ute med kameran och den ljuvligt doftande kaffekoppen och skåda fåglarnas aktiviteter. OM det inte vore för alla mygg… Myggen är ena riktiga njutningssabotörer…

45,1

Men innan vi gav upp hann jag skapa spännande och vackra mönster med min kamera. Som den här bilden ovan där jag ville fånga vattnets rörelse, med träden på andra sidan ön som speglades i vattnet. Den vita spjutliknande detaljen är en torr pinne som gled fram och förbi oss där vi satt. 

41,1

En bild som känns lite extra spännande är denna som jag faktiskt inte riktigt vet hur jag fått till. Jag satt och lekte lite med inställningar och tog några multiexponeringar. Hade ingen aning om resultatet men blev riktigt nöjd med den här. Lite spöklig på något sätt. Spöklig och spännande.

46,1

Stigen som leder ner till sundet går genom ljuvligt skön och grön natur som skapar underbart ljus från solens strålar. Det är det där magiska ljuset jag så gärna vill fånga. Ljuset som är som vackrast i gryning och skymning.

Trots myggattacker så kommer vi att åka dit igen. Det är mest under vandringen på den gröna stigen som myggen är som värst. Då får man ila på lite extra, veva med armarna och hålla munnen stängd. Vill man ändå fånga det underbara ljuset får man dock räkna med en attack om man nu inte kommer på den briljanta idéen att ta med mygghatten!

44,1

Trots eländiga typer ute i vår natur så gillar jag ju att vistas där och fullkomligt älskar att krypa på backen med makroobjektivet. Sen skulle kanske sambon ha lite annat att säga kring detta… typ när jag flippar ut efter typ 20 myggattacker och LP-stora skalbaggar som prompt ska landa på just lilla mig…

Kram och hej och trevlig helg. Själv drar jag till jobbet i arla morgonstund.

TORSDAGSTEMA – I LIKE