Som vi längtar tillbaka…. Jamaica del 1

PicMonkey-Collage-1,1

Då kom så äntligen dagen… den spännande dagen som skulle ta oss ända till Bob Marleys och Usain Bolts vackra land, Jamaica. Och att försöka beskriva den där känslan jag och säkert många med mig har innan avresa är inte helt lätt men det är säkert det som även kallas resfeber. Inte så att jag är orolig på nåt sätt utan bara så där galet förväntansfull och pirrig, känner mig som kalv på grönbete, liksom lite tossig… Ja ni hör ;)…  inte lätt att förklara MEN, jag fullkomligt älskar den känslan!

Efter lite krångel med isig mark och andra förberedelser kom vi så äntligen iväg, något sena men det körde hon ikapp. Ja, ni läste rätt… Det är inte varje dag man är passagerare till en norsk kvinnlig flygkapten. Coolt!! Planet som tog oss ända till Jamaica var en Dreamliner, boeing 787 och flygtiden var satt till 11.20 timmar men vi kom fram på 10.30. Hon kunde köra hon 😉

PicMonkey-Collage-2,1

När man vet att man ska åka länge så funderar åtminstone jag över hur man ska få tiden att gå, men jag måste säga att det gick över förväntan. På med stödstrumpor, gardera sig med åksjuketablett och Alvedon, blåsa upp nackkudden, luta sig tillbaka och bara vara. Jag hann med att se 2 filmer, lyssna på lite musik, spela poker, äta mat, fika och snarka. Det finns vissa saker jag undviker under en flygresa och ett av dom är toabesöken! Alltså, jag går bara om det är absolut kris. Nästan alltid kö, trånga utrymmen och förvirring… alltså, när man ska hitta spolknappen och andra funktioner. Undrar hur många gånger jag befunnit mig på platser där jag undrar om någon monterat in en dold kamera eller nåt och jag ska komma ut och känna mig totalt dumförklarad. Undrar om det bara är jag som har den känslan?? Då kanske jag ska söka hjälp ;). Men så är det iallafall…

Fram kom vi och efter många restimmar så känner man sig ju alltid allt annat än fager… suck! Trösten är ändå att många andra nog har ungefär samma känsla. Och väl på backen vill man bara komma fram till hotellet och slänga av sig skor och inta den där härliga semesterkänslan! Nu tog det sin lilla tid eftersom det ska tulldeklareras och passet ska kontrolleras och stämplas. Väl ute i den Jamaicanska luften kunde man så äntligen känna den där speciella känslan… Att mötas av dom fantastiskt gästvänliga och trevliga människorna, av en busschaufför som ställde sig i gången och började sjunga reggae…. Ja ni kära… det kunde inte bli bättre.

Jamaica har vänstertrafik och vägarna är väl si så där… men efter någon timme eller så, så var vi ändå framme vid vårt semesterboende, CLUBHOTEL RIU Negril. Vi hann med att äta middag innan dom stängde och sen fanns inget annat val än att sova för Jisses vad trötta vi var. Dygnet blev ju trots allt 6 timmar längre. Att få sträcka ut sig och sova i en säng var en härlig känsla efter snarkförsöken på planet. Som vi sov! Tills 03.30… Japp, då var ju kroppen inställd på att kliva upp men nähä… Har man semester så har man ;). Så kl. 07.00 när frukosten öppnade, ja då var vi först på plats. Pigga och nyfikna på vad Jamaica hade att bjuda oss på.

PicMonkey-Collage-3,1

Vi hade bestämt redan innan avresa (och jodå… Vi är planeringsmänniskor så annat alternativ finns inte 😉 ) att dom första dagarna skulle bestå av vila och acklimatisering. Vi ville utforska vår omgivning och känna på vattnet. 

Att klä sig i bikini på den bleka lekamen den första semesterdagen är samma känsla som att stå i provhytten under våren och prova den nya sommarstassen (bikinin)! En sån skräck! (därav inga bildbevis). MEN det är ju så det är och man vet ju att 2 veckor senare så är känslan en helt annan 😉 

Temperaturen i skuggan låg runt 29-35°C och något svalare på natten men inte under 25°C. Havet svalkade inte särskilt mycket (ca 28-30°C) men det är min grej! som avskyr att frysa 😉 och vissa dagar var luftfuktigheten rätt hög och det kändes ;). Under dom första 5 dagarna kom tropiska regnskurar nästan exakt samma tid varje dag. Lagom till lunch tornade molnen upp sig och en sak lärde vi oss redan vår första dag… och vi förstod samtidigt varför ett paraply är standard på varje hotellrum.

PicMonkey-Collage-4,1

Efter första dagens intagna lunch tog vi en promenad utanför hotellområdet. Himlen var ju ändå fylld av moln så varför inte. Vi gick långt bredvid den hysteriskt ivrigt tutande trafiken. Tutar gör dom, taxibilarna, för att tala om att dom redan är uppbokade. Vad dom inte visste, var att vi var 2 nyanlända turister på väg att till fots utforska vår omgivning ;). Men så gör dom, tutar alltså. Vi valde efter ett tag att vända tillbaka och strax därpå kom första droppen, sen den andra, sen kom allt! Det var som att stå i en fullt pådragen dusch med ljummet vatten. Och vad hade vi för val än att dyka in under det första träd vi fann i skogen/djungeln. Vad som fanns under den lövtäckta marken eller i träden ville vi i det läget inte veta men där stod vi och försökte ta skydd och kunde inte annat än skratta. Kameran petade jag ner i behån för den ville jag rädda (tillägg: det var inte den stora kameran…) Vad hade vi lärt oss då, under vår första dag… Jo, känner du en droppe regn – TA SKYDD! Nu försvinner dom tropiska regnskurarna lika fort som dom kommer och faktum är att det var riktigt fascinerande. Dom nästkommande dagarna passade vi på att luncha och under tak fascineras av regnet. Eftersom vi vaknade tidigt varje dag och strandade på solsängen före 08.30 så kände vi inte någon oro för att vi skulle få en regnig semester. Efter dom här 5 dagarna var det så även slut på regnandet men molnen fortsatte att komma vid lunch men inte så att dom stannade utan mest passerade och sol fick vi gott om under våra 2 veckor.

Många av mina vänner och arbetskompisar vill se massor av bilder så här kommer bilder på den närmiljö vi hade på Jamaica.

PicMonkey-Collage-5,1

PicMonkey-Collage-6,1

PicMonkey-Collage-7,1

Och med dessa collage önskar jag er alla en härligt bra helg och mina inlägg från Jamaica kommer fortsätta att trilla in. Det här var ju bara del 1 så håll utkik!

Annonser

6 thoughts on “Som vi längtar tillbaka…. Jamaica del 1

  1. Vilken härlig reseberättelse! Jamaica samma tid som ni var där skulle passa mig också, jag som alltid fryser. Vattentemperaturen låter alldeles perfekt! Och du är inte ensam om att känna som du gör, om att undra om du är med i dolda kameran… Jag har varit tvungen att använda toaletten på plan, och inte kommit ut. Man trycker, vrider och testar olika varianter, men är inlåst. Ibland har det tagit litet tid att komma på lösningen, men jag har hittills inte behövt hjälp av personalen på flyget 😉 Ser fram mot fler inlägg från resan!

    Liked by 1 person

    • Haha… ja usch.. det är ju det som är så fruktansvärt jobbigt och pinsamt. Måste man krångla till det så mycket. Bara att hitta spolknappen kan ju vara ett mysterium 😉 Och som jag önskar att jag vintertid skulle bosätta mig i värmen… jag är nog inte född att bo i kylan för jag fryser jämt.. Ha det gott och så hoppas vi på lite varmare grader och en vacker vår 🙂

      Liked by 1 person

  2. Hej, jag var ju alldeles tvungen att scrolla och läsa mer om er härliga resa. Jag är ett stort fri-idrotts-fan och Usain och de andra jamaicanska löparna är ju så duktiga. Att landet är ganska fattigt har man ju förstått men härligt att höra att man inte är alltför på när man erbjuder tjänster och varor. Sånt tycker jag kan förstöra den trevligaste resa…
    Tack för att jag fick följa med en bit på resan

    Liked by 1 person

Tack för att Du förgyller min dag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s