Obekväm och orange

Så Äntligen! tog jag mig i kragen och bokade tid hos optiker. För HUR svårt kan det vara… Det har tagit mig evigheter att ta mig dit vilket länge har varit ett måste. Det var cirka fyra år sen sist och när dom glasögon jag haft inte funkat optimalt, när irritationen växt för var gång jag har dom på näsan så har jag ju förstått att jag måste ta mig iväg. Det har bara vara den där lilla detaljen… att ta sig för och boka tid.

I fredags var jag och bokade tid, idag var jag där och 2 nya läsglasögon är beställda. Bytte kedja denna gång eftersom jag kände mig så grundlurad vid mitt senaste besök. Den gången mötte jag en manlig vältalig försäljare/optiker som fick mig att beställa både terminalglasögon (vilket var bestämt) och progressiva glasögon för okristligt mycket pengar. Dom progressiva glasögonen har jag under dessa fyra år använt som läsglasögon eftersom jag har ”höksyn” och såg mycket bättre utan på långt håll samt att jag känner mig väldigt obekväm i att använda glasögon hela tiden. Bortkastade pengar och vääääldigt dyra ”läsglasögon” blev det, vilket irriterat mig en del. Och som sagt… nu är två par läsglasögon beställda till halva priset av vad jag betalade för fyra år sen. För varför ska jag ha progressiva när jag inte behöver??? Den optiker jag träffade idag höll absolut med mig. 

Och annars då….

Jo tack… jobbat helg och idag på min enda lediga dag har jag passat på att vila mig ordentligt och uträttat just optikerbesök. Har även påbörjat inhandlingen inför vår resa om en månad. Ja, ni vet.. sånt där man behöver ta med sig, sånt där ”bra att ha-prylar”. Köpte på mig en tub Aloe Vera-gel som jag hört ska vara bra mot solsveda och sånt som sticks. Värt att prova eftersom jag får svullnader i storleken av en pingisboll av våra egna mygg så då blir jag nog lite orolig för vad dom jamaicanska mosqitosen ska erbjuda…

Eftersom dagen idag är totalgrå och supermörk så tänkte jag passa på att bjuda på orange och vacker höst. Nu är det inte mycket färg kvar i vår natur så då får man titta tillbaka i bildarkivet och hoppas att det snart blir fina soliga dagar framöver och faktiskt gärna lite vitt på backen som lyser upp det mörka.

Alla bilder utom den översta är från vår promenad och snabbvisit i Nolhagaparken i Alingsås i början på november. Den första bilden är fotad en tidig morgon utanför min hemstad, Västerås. En sån där morgon när kameran fick följa med i baksätet när jag skjutsade sonen. För man vet aldrig vad man kan se på vägen. Tänk så många gånger man ångrat att inte kameran var med… 

Nu väntar dagar av jobb, möten och utbildningar och sen håller jag tummarna att helgen bjussar på schysst väder så att jag kan stilla min fotoabstinens.

Ha det gott alla goa där ute 🙂

Through My Lens #16

Our World Tuesday

Image-In-Ing, Wordless