Ta vara på stunden

Nu när dagarnas ljusa stunder blir kortare och kortare så försöker jag ta vara på ljuset, på stunden, just där och då… om jag har möjlighet att göra det förstås.

Efter en vecka med ihållande huvudvärk varav 2 dygn i mörker, under täcket, så kände jag ett enormt sug på att komma ut när solen äntligen visade sig. Precis just så gjorde vi i helgen.

I lördags var solen framme knappa timmen och då gav vi oss av till Björnön och fotade änder. Igår efter lunch, när regnet slutade smattra på fönstren och när vinden lade sig liiite till ro gav vi oss av till Hjälstavikens Naturreservat med kaffe och kameror.  

Vilken härlig miljö att vistas på en skön söndag. Ensamma var vi inte. Många var där med picknick och kikare, precis som vi, fast utan kikare då, men med kameror 😉

Vi siktade in oss på Kvarnberget och för att komma dit från den parkeringen vi valde, gick man över en lång spång genom svajande vass. 

Och Jisses vad vindarna tog i… det var nästan så att peruken flög av 😉 Tur man var klädd för rätt väder…

I skyn hördes då och då ett tjatter från våra flygande vänner och när dom inte sågs i skyn…

… sågs dom ligga och guppa längst bort i viken. 

Hjälstavikens Naturreservat är på vissa platser handikappanpassad vilket är toppen och för den trötte eller fikasugna finns många sittplatser att välja mellan. Önskar man lite större fikasällskap så är man enligt skylten, välkommen in i kohagen, för att just där inta sin fika på uppställda bänkar. Men med en påminnelse… att stänga grinden efter sig 🙂

Just denna ko påminde mig om Mamma Mu. Medans alla andra gick där och åt av gräs så försåg hon sig med kvistar från ett barrträd. Vet inte riktigt vad hon tänker just här men nog allt ser det ut som att hon lipar lite grann åt oss… Men hon är söt ändå, eller hur 😉

Att ta sig upp på Kvarnberget gav oss lite träning åt benen, vilket var tur med den jättebullen vi köpt med oss som fika. Då var samvetet inte lika tyngt 😉 Utsikten var fantastisk och att sen inta sin fika högt upp på en förvisso svinhal stenhäll känns ju bara så underbart. Det går liksom inte att ogilla den stunden. Hade det sen kommit en havsörn och parkerat sig på lagom avstånd i trädtoppen så hade ju stunden varit totallyckad… 😉

Någon havsörn kom visserligen inte men det naturen bjuder på duger minst lika bra. Tänk att i november fota blåklockor och annat vårlikt. Nog allt är världen lite bakfram…

I avsaknad av någon större pippi fick vi denna dag nöja oss med dom lite mindre pippifåglarna. Vi stannade i Hjälstaviken tills solens sista, faktisk ännu värmande strålar, försvann bakom horisonten och på vägen till bilen planerade vi nästa besök. Det är ett gott betyg.

HELGBILDEN

THROUGH MY LENS Nr.15

OUR WORLD TUESDAY

IMAGE-IN-ING