En kväll vid vattnet…

I lördags efter jobbet åkte jag hem och bytte ut min sjuksköterskestass mot betydligt skönare och mer avslappnande friluftsplagg, kamera och kaffetermos. Livskvalitet och avslappning stod på schemat. Vi försöker så ofta vi kan byta ut soffhäng mot betydligt mer givande fritidsaktiviteter.

Färden gick åter igen mot Sågdammen utanför Skultuna, med förhoppning om bäver och fågelupplevelser.

Kohagen var nu öde och tom på kossor som troligen flyttat hem till bonden. Svartån låg stilla i kvällssolen utan någon bäveraktivitet. Fåglar fanns det dock gott om. Många stora flockar lyfte och landade på sin väg söderut och tjattret var ibland öronbedövande ;).

En ståtlig pippi satt på sin pinne och spanade.

… och passade på att uträtta sina behov. Trodde säkert inte att någon såg på men sörru… det gjorde jag med mitt 400 😉 och lyckades fånga resultatet i luften (klicka för större bild, ps ingen värstingkvalitet precis men kul ändå…).

Dom som kunde passade på att njuta så länge det gick av den nedåtgående kvällssolen medan vi på backen tog vara på det makalösa ljuset som himlen skapar sådana här vackra höstkvällar.

Våra mindre små varelser i naturen sökte också det sista av ljuset…

Med ljuset försvann dock en hel del av värmen. Termometern måtte ha sjunkit flera grader på kort tid för det blev riktigt riktigt kyligt.

Den sol som nyligen fanns på vår himmel ger även efter dess nedgång makalösa färgskådespel på vår himmel vilket det gjorde även denna kväll. Dom rosa fluffiga molnen speglade sig i det stilla och blanka vattnet och gav en fantastiskt vacker bakgrund till mina bilder.

Bilderna är helt oredigerade. Färgerna är skapta i vattnet och kornigheten av det höga ISO-värdet pga den mörka kvällen. Men jag tycker om bilderna som dom är. Lite diffusa, lite röriga men vackra med sin måleriska touch 🙂

Innan hemfärd och med avsaknad av bäveraktivitet lade jag mig på den slitna och skeva träbryggan. Dimman kom smygande tätt över Svartåns spegelblanka vatten. Rakt över vattnet och mitt framför mig hörde jag något i vassen…

Två fina änder låg i kanten och spanade. Hann ta några bilder innan dom simmade iväg längre in i vassen. Bilden har jag ljusat upp en del för att kunna se den lilla anden bättre. Partnern ligger bredvid men går inte att se just på den här bilden…

Att ligga så där på bryggan i kvällens magiska ljus är verkligen något speciellt.

Små torra löv gled sakta förbi på det stilla vattnet och vassens spegling och siluett gör sig fint på bild. Och vi var precis på väg att vända tillbaka till bilen när den kom…

Alldeles ljudlöst rörde den sig framåt likt fören på en båt, bävern alltså 🙂 Sen att ge sig på utmaningen att försöka fota är ju ingen enkel lek precis…

Det är ju inte så att den stannar upp och poserar utan glider sakta mot nattens arbete och vi fick nöja oss med det som fanns fångat på minneskortet. Fast, upplevelsen är absolut tillräcklig.Att sen hinna få en bild eller två är bara ett plus i kanten.