Återbesök

En kväll förra veckan tog vi ett snabbt beslut om att åka tillbaka till vår nyfynna pärla, Svanås Naturstig. Klockan hade visserligen passerat tiden då jag lätt hamnar i soffan efter en dag på jobbet men eftersom solen (när den väl är synlig vill säga…) den här tiden på året är kvällspigg kände vi att vi hade ljuset och tiden på vår sida så…  Inom loppet av några minuter satt vi redo i bilen med kameraryggor och kaffetermos och styrde färden mot en kvällstur i Svanå. Och vilken tur det blev…

Fåglarnas sång denna kväll fullkomligt överröstade allt annat. SÅ många olika tonlägen och refränger, och ljud vi inte hört förut. Det var liksom något magiskt över naturen just denna kväll. En känsla som liksom bara finns där ibland men som inte går att förklaras närmare… den bara är…

Men, det kan gå snabbt i svängarna…

Efter en stunds vandring på naturstigen kommer man till den här öppna platsen och känslan just där och då var så där härlig, så magisk… Det var så att man väntade att älgen skulle lunka förbi…. eller mötas av ugglans färd i jakt på kvällsmat… 

Jag stannade till en bit ut på spången. Satte mig ner och fotade dom små grenarna som så vackert stod där med sina spindelnät i solnedgångens varma ljus… Det dröjde dock inte många minuter förrän allt helt plötsligt, från ingenstans… förändrades. Kameran började täckas av vattendroppar i takt med att solen försvann. Dom små dropparna blev ganska snabbt till hårda stora hagelkorn som fullkomligt öste ner från en himmel som helt hade öppnat upp sina portar…

 HUR stora är oddsen att precis just där och då när man klivit ut på öppet fält fullkomligt dränkas av regn och hagel. Och hur enkelt är det att i detta oväder försöka ta sig fram på svinhala träplankor som bitvis låg nerdränkta under vatten samtidigt som man försökte rädda kameran från att bli totalt nerdränkt…. Stigen fram till den något mer täta skogen kändes milslång… men till slut kom vi fram och kunde landa under stora trädgrenar och ta skydd. Men varför deppa över det… Tack och lov har sambon och jag införskaffat oss ordentliga kläder som skyddade oss bra ändå. Det var nog mest det något mer kala partiet högst upp på sambon 😉 som tog stryk av nedfallande hagelkorn…

MEN som man säger…. efter regn kommer solsken! och just så blev det 🙂

Halvvägs runt naturstigen finns ett vindskydd där vi passade på att stanna och ta en värmande kopp kaffe. Sittandes i vindskyddet har man utsikt över Svartåns framfart i skogen och det var då jag såg något märkligt.

Nu har ju jag alltid skrytit om min ”super-hök-blick”… men åldern sätter sina spår så den är uppenbarligen inte riktigt med mig längre fast att jag tror det…

Vad jag såg och som jag en lång stund trodde var en bit av en trädstock som flöt omkring på vattnet… det var verkligen ingen trädstock. Inte förrän jag upptäckte att den där stocken helt plötsligt vände om och åkte mot vattnets riktning som jag förstod att det var något annat… Tur man har kamera med ett bra zoomobjektiv till sin hjälp… 

Det var ju bävern!!! Bävern som inte ville visa sig under vårt förra besök.

För att inte skrämma slag på bävern nu när den äntligen ville visa upp sig smög vi ner till en liten halvtaskig brygga och satte oss på pass…

Och inte mindre än tre gånger kom han/hon upp och visade upp sig. Wow, vilken känsla! Att fota den var inte helt enkelt. Ljusförhållandena och den mörka skogen i bakgrunden gjorde att det fick bli vad det blev men jag är nöjd. 

Och om ni nu tror att det här är en sten så kan jag berätta att det är rumpan/ryggen på bävern när den dök ner i vattnet igen. Jisses vad coolt!

Och att bävern håller till där finns det många bevis på.

Under tiden vi satt på den halvtaskiga bryggan på bäverspaning fanns det, i vår ovisshet… en liten nyfiken och hungrig rackare som tyst spatserade omkring runt våra ryggor som vi ställt upp i vindskyddet på avrinning…. 

Visst är den väl söt 😉 men tanken på att det vi pratat om att göra… nämligen att övernatta i vindskydd på olika naturreservat i landet gör att jag känner viss tveksamhet… Är jag klen kanske?? (bild lånad av sambon som fotat, jag avstod…)

Fågellivet där kring naturstigen i Svanå är för mig spännande. Nu skulle fågelskådarna säga annat men jag är ingen fågelskådare så jag tycker det är superkul när det dyker upp nya, för mig… fåglar jag inte sett och hört förut. Den här lilla filuren är en kvick rackare som jag försökte fånga i flykten men nedrans vad det gick undan….

Förstår om ni inte ser den… 

I väntan på bävern fotade jag annat… Naturen där är ju så vacker vilket jag nämnt förut 🙂

När fötter och ben somnat och med fingrar som börjat inta en mer stel formation av kylan som kommit, så var det dags att gå vidare. Under vår promenad tillbaka fylldes plötsligt ljudet av något helt nytt och märkligt… Vi stod länge och tittade uppåt och nedåt, åt sidorna… huvudet svängde likt det gör på läktaren under en tennismatch…  Ljudet flyttade sig snabbt och hela tiden men det gick inte att se något… en märklig känsla. Det var när vi kom ut på det öppna landskapet med ännu fler vattendränkta spångar som vi ”såg ljudet”… En fågel som for upp och ner. Högt upp flög den och det var när den dök ner som lätet uppstod. Någon nämnde Enkelbeckasin…. men eftersom jag inte kan mycket om fåglar så låter jag det vara osagt men coolt var det att både se och höra…

Kylan ja… den kom snabbt över oss och med den kom även dimman…

… och i dimman dök den upp igen… BÄVERN!

Nu var det ju än mörkare så att det blev några bilder alls är jag bara tacksam över.

Lugnt och fridfullt simmade bävern förbi oss där vi stod på tuvor omgivna av vatten men vad gör man inte för att fånga en bild och en cool känsla….

Strax innan vi kom fram till stigens ände möttes vi av ett högt och gällt tjatter...

I mörkret kunde vi efter ett tag se vad som orsakade tjattret… FAMILJEN med dom små dunbollarna vi plåtade förra gången. Dom låg där på stenen, övervakade av vad jag misstänker… är fadern och med livvakter simmandes runt omkring. Jag anade just där och då att vi inte var så där jättepopulära för livvakterna simmade ivrigt runt stenen och iakttog oss ihärdigt… Väl hemma, timman innan spöktimmen kunde vi natta oss så där härligt supernöjda över en äventyrlig och händelserik kvällstur i Svanå.

OUR WORLD TUESDAY

OUTDOOR WEDNESDAY

WEDNESDAY AROUND THE WORLD