En ny pärla att återkomma till…

Tänk ändå vad bra våra sociala medier kan vara… som igår när en fd arbetskamrat (Rebecca) lade ut på fb att hon vandrat på en fantastisk plats, en naturstig som går längs vatten, närmare bestämt Svartån. Hon visade bilder och jag kände direkt att dit ville jag också åka. Att det sen är alldeles i närheten kändes ju bara så mycket bättre. Lagom avstånd att hinna åka till innan solen går ner och familjen dör av hunger… 😉

Mitt sug efter ännu en tur med kameran i ny natur gjorde att det blev ett besök redan igår kväll. Och vilket besök det blev. Makalöst vacker natur (om än aningens skitigt efter allt regnande) längs Svartån,  omgiven av den stora kören av skönsjungande fåglar, lekande laxar och små gässlingar. Jag döööör så söta dom var…. Saknades igår gjorde bävern som såg ut att ha flertalet byggplatser längs stigen. Men man kan ju inte få allt på en och samma gång… Jag ska absolut dit flera gånger och se om dom vill visa sig.

Sååå många platser passerade vi där jag vet att inom snar framtid, just där kommer vi att sitta med en varsin kopp kaffe och bara njuta av fågelsång och vacker natur.

Vädret var på vår sida igår. Trots ösregn på vägen dit så visade solen hur stark och envis den kan vara och till slut trängde den sig igenom dom grå och lyste så där härligt varmt och skönt som bara solen kan göra på kvällen.

Ungefär halvvägs (tror jag) passerade man en helt annan typ av skog, en myr där spången räddade oss från dyblöta strumpor. Just där och då väntade jag mig nästan se älgen lunka förbi men tiden på dygnet var nog lite för tidig för älgpassage men nästa gång…

Variationen när man vandrar i naturområden är ju så spännande och när jag går runt med min kamera så ser jag ofta en bild i huvudet och det är då jag fotar. Jag kan nästan se i förväg hur bilden kommer att se ut. Nu är det ju inte så enkelt alla gånger… HUR många gånger har man inte plockat upp bilden på datorn och ser med besvikelse att det blev ju inte alls som jag såg det just där och då, men så är det… En del av tjusningen eller icke-tjusningen kanske beroende på tillfälle och objekt. Vissa fotoobjekt och tillfällen kommer kanske inte tillbaka men men… Just dom här bilderna här ovan såg jag framför mig. Strukturerna, naturen och ljuset. Det liksom bara fanns där och den känslan liksom… WOW!!! 

Och så var det dom där så makalöst söta ungarna, familjen. Föräldrarna såg visserligen på oss med den där inte-jätte-poppis-närvaro-blicken… så vi försökte fjäska lite med medhavd bröd men inte ens det gick hem. Dessutom visste nog modern och fadern vad dom gjorde för dom for runt kring nedfallna grenar, träd och stora stenar i vattnet… allt för att inte vi skulle kunna få någon toppenbild, så vi fick nöja oss med det vi fick. Någon bild blev väl okej men mer var det inte.

Jag längtar redan tillbaka till den här platsen. Är ni också nyfikna så kolla in här:

Svanå

Det är länk till själva samhället men naturstigen ligger inne i byn och där finns även en uppmärkt promenadrunda med informationstavlor om dess historia. Vi valde den lite mer nordliga rundan, den sk. naturstigen på 3,5 km. Alldeles lagom för en kvällsrunda.

WEDNESDAY AROUND THE WORLD

OUTDOOR WEDNESDAY