Murstensdalen

ett naturreservat vi besökte under vår magiska helg i Hällefors. Den här platsen kommer jag gärna tillbaka till. SÅ många skiftningar i naturen på en och samma plats. Magiskt var ordet! (Murstensdalen) länk.

Här uppe låg snön kvar och lite här och var såg vi även puderlik nysnö täcka marken. Den här snöhögen är belägen vid parkeringen som vi utgick ifrån.

Vi valde den något kortare sträckan, Gruvtjärn, som sträcker sig 5 km runt i denna fantastiska natur. Tur vantar och mössa var med för inte var det någon värme inte… Men när man vandrar med kamera och en sjuhelsikes stor rygga bakpå så kommer man snart upp i lite högre invärtes temperatur vilket behövdes. Dessutom glömmer man lätt bort kylan när man häpnas över den magiska naturen. 

Stilarna under våra promenader är många och varierande. En del bra, en del mindre bra men vad gör väl det när man kan få till stämningsfulla bilder att titta tillbaka på och minnas.

Från lummigt gröna områden där skogen täcks av mossa till mer karga och fjälliknande naturområden är vad man passerar. Och tänk att här tror jag nästan tomten varit på vandring, för det ser ut som att han glömt ta med skägget eller så har han hängt upp det på tork 😉 Visst ser det ut som tomtens kanske något klena skägg…

På utlagda spångar tar man sig över de mer vattenfyllda områdena. En del var mer torrlagda, en del täckta av vatten. Men det funkar ypperligt. Dock kändes det bra att vara klädd i vandrarkängor med bra fäste för en del spångar var rätt så hala när vattnet låg ovanpå.

Stigarna är stundtals väldigt branta, både uppåt och utför men med bra fäste och tungan rätt i mun så går det bra. Högt upp är man även här, precis som på Kindla Naturreservat jag berättade om tidigare. Närmare bestämt ca 300 meter över havet.

Förutom spännande natur och vackra trädformationer passerade vi en stenhäll täckt av naturens egen graffitikonst…

En värmande och välsmakande kopp kaffe med tilltugg. Vad kan väl vara godare i naturen…

Vi hittade en plats att stanna på, Gruvtjärn. En vacker plats placerat uppe på en stenhäll, med grillplats och vindskydd att tillgå. Vindskyddet kom väl till pass eftersom det (precis som vi sett på väderappen på mobilen) kom en regnskur på utsatt tid. Regn och kyla är ingen hit men vi fixade det bra. Något kalla blev vi allt men varmt kaffe gör extra gott i det läget och dessutom hade vi sällskap av en vacker kricka. Vad den lilla fågeln gjorde där alldeles ensam vet vi inte…

Efter en stunds väntan tog vi oss vidare och trotsade regnet som strax efteråt upphörde.

När man passerar dessa myrar kan man nästan höra orrarnas och tjäderns spännande läten (i fantasin, i huvudet) men tidpunkten på dygnet var inte den rätta så det förblev tyst. För tyst var det. Så där härligt skönt tyst. Inte otäckt tyst utan bara så där härligt skönt-tyst för själen. Kvitter från småfåglar hördes när vi passerade vissa naturområden men på flera platser var det tyst även från deras skönsång.  Och trots att det finns både lodjur, björn och varg i området var där tyst. Nu så här i efterhand är man ju tacksam att man inte stötte på någon stor lurvig fyrbent invånare men visst fanns tanken där under vår promenad att, tänk om….

Vackra höghus fanns det gott om…

liksom spännande krumelurer.

Det som grep tag i mig mest var lugnet och det otroligt vackra och orörda. Ett orört landskap väl värt ett besök eller två.

Intresset att vandra har växt otroligt mycket efter våra flertalet besök på olika naturreservat. Intresset har utökats till längre vandringar med övernattning på programmet. Det finns numer i våra planer på utflykter och att-göra framöver.

OUR WORLD TUESDAY