Magisk helg, del…

Tror bestämt att jag tappat räkningen… Och dessutom känner jag mig vansinnigt tjatig och enformig. MEN jag vill visa några andra fantastiska platser vi besökte under helgen vi spenderade i Hällefors. Om man tycker om att vara i naturen och inte har några besvär att ta sig fram till fots så vill jag varmt rekommendera de Naturreservat vi besökte.

Efter vårt arla besök på Knuthöjdsmossen fredag morgon tog vi en raketvila på vandrarhemmet innan vi begav oss av till Kindla Naturreservat (länk). Vädret denna fredag, den första dagen i Maj, var inte jättekul men så länge det inte hällregnar och blåser orkan så är det helt okej ändå att vara ute och uppleva naturen.

Kindla är ett 900 hektar stort Naturreservat bestående av kuperat landskap och fantastisk natur. Och högt upp är man… närmare bestämt 426 meter över havet. När man sen bestiger tornet så befinner man sig ännu högre upp. Shit! säger jag bara… INTE alls min grej men jag gjorde det och vilken fantastisk utsikt och dessutom har jag bildbevis (bakom kameran alltså 😉 ) på att jag besteg både torn och min rädsla 😉

Vi utgick från Rasbacken och tog oss upp till tornet, Kindlahöjden och sen tillbaka till parkeringen en annan väg så totalt blev det en runda på 4,1 km. En runda med rätt så branta stigar, både uppåt och nedåt. Ni kan ju bara ana hur det kändes i benen dagen efter… Ajajaj. 

Områden med snö som låg kvar såg vi på flera platser och eftersom det inte var särskilt varmt ute fanns det ingen större risk att snön skulle smälta den här dagen åtminstone. Spår på marken såg vi också… Och vad vi kunde utläsa på faktatavlan så har lodjuret en fast stam i dom här skogarna. Jag fotade ju då så klart spåren. Om det nu finns någon duktig spårkännare så får ni gärna berätta vad det är…

Nu är inte bilden den där superbästa… Det var lerigt och en massa annat i vägen (typ barr) men kanske går det att tyda ändå. Kanske är det inget lodjur som passerat just här utan en hund modell större men spänning var det ändå i luften av att bara veta att ett lodjur kanske står bakom ett träd och smyger på oss ;). Risken att vi skulle se dom först finns ju inte men man vet ju aldrig…

Det fanns ju andra spännande djur där i skogen… Visst är han snygg! 🙂

Förutom ”trämonstret” och ”smygande lodjur” så var skogen fylld av enorma myrstackar. Och då menar jag enorma. Kolla in här:

Nu är sambon ingen liten kille utan rätt reslig (typ 183) så ni kan ju bara ana höjden på myrstacken. OCH förutom jättemyrstackar, trämonster och smygande lodjur…. så vandrar man runt i John Bauer-skog med mossbeklädda stenar i en makalös vacker grön nyans. Man kan inget annat än att bara njuta och ta in vad man ser och upplever just där och då.

Nu trivs ju jag bra på marknivå så självklart har jag en bild på vacker blomsterprakt som står sig fint på dessa svindlande höjder.

Sista biten tillbaka till bilen bjöd på lite enklare väg. Mer plant så att säga men likväl i underbar grönska.

Efter en sån här upplevelse är man liksom fylld av ”må-bra-känslor”. Så vad gör det med lite träningsvärk och isande kalla händer och näsa. Absolut ingenting. En varm dusch, god mat på vårt ”stammishak” i Hällefors 😉 och en fredagsöl intagen av lilla mig, iklädd myskkläder, i en säng på vandrarhemmet, det är lyx! 😉