Magisk helg, del 1

Den här helgen som snart har passerat, har vi haft inbokad sen en tid tillbaka. Vi hade siktet inne på att besöka Knuthöjdsmossen i Hällefors. Vad vi inte riktigt visste när vi bokade var att det finns många naturreservat kring just Hällefors så det blev några fler platser att besöka. Och WOW, vilka platser sen…

Vi hade bokat plats på Vandrarhemmet Älghornet, beläget precis bredvid just Knuthöjdsmossen. Byggnaden visade sig vara en gammal Hälsovårdscentral där vi fick tillbringa 3 nätter i Läkarens rum :). Det kändes ju ärofyllt.

En annan boende på vandrarhemmet var Lennart, älgen. När vi kom till vandrarhemmet i torsdags så sa jag till sambon att om vi inte får syn på någon älg dom här dagarna så har vi åtminstone sett och klappat på Lennart. MEN… redan första morgonen stod dom där… tre stycken bamsestora älgar precis bredvid vägen. Väckarklockan som plingat 03:30 den morgonen var nog orsaken till att jag/vi inte var riktigt vakna än och definitivt inte förberedda. Min kamera låg längst bak i bilen och sambons visserligen inne i bilen så bildbevisen för min del uteblev… sambon fick några bilder på en av dom tre älgarna som helt orädda stod där och käkade samtidigt som dom gluttade på oss och säkert undrade vad i herrans namn vi gjorde där vid den tidpunkten. Men jag får vackert nöja mig med bilden på Lennart för några fler älgar såg vi inte till den här helgen.

Annat vackert och magiskt såg vi ändå. Som den magiska och fluffiga moln-ankan, Kalle Anka 😉 Han dök bara upp där tidigt på morgonen när väckarklockan åter igen plingade 03.30…

Knuthöjdsmossen verkar vara väldigt välbesökt vilket jag absolut förstår. Just så här tidig vår så hörs ju orrarna spela högt och ljudligt i skyn och smålommen häckar i var och varannan liten göl (som vattenpölen heter). En sak kan jag förmedla (min och sambons känsla)… om man inte har ett 800 mm telezoom med kamouflage så känner man sig lite malplacerad. Vi utmanade inte den känslan riktigt OCH varför trängas med 10-15 andra gubbar (samt några damer) bakom ett plank med titthål lagom stora för att få ut dessa jättegluggar för att fota en orre… Nej tack, inte gärna, men jag kan absolut förstå att det måste vara riktigt häftigt att få dom på bild. Vi har dock insett för länge sen att med våra 300 mm och 400 mm inte har en chans till det. Orren skulle mest likna en liten fluglort på bilden och det är jag inte intresserad av. Jag fotar molnankor istället 😉 …