Sorg

dikt

 Det finns samtal man aldrig någonsin vill ha. Samtalet att något hänt en anhörig.

Men det kom…

det handlade om min mamma.

Den natten som skulle bli den längsta och värsta natten i hela mitt liv…

den övergick till morgon

och tillsammans med mina syskon och mammas make tog vi farväl av mamma som så tragiskt somnade in, alldeles för tidigt.

Det gör ont. Så fruktansvärt ont… Den här smärtan vill jag inte ha…

Jag vill spola tiden åt ett annat håll

Vill inte vara här och nu…

Förstår att jag måste

Jag kommer klara det

och det måste ta tid

”Du måste följa med sorgetåget”, säger dom som vet

Och ja, jag vet så väl, men det gör så ont.

185

Sekunderna, minuterna och timmarna makar sig fram

jag vet ibland inte vilken dag det är.

Ett kaotiskt vakuum, en kaotisk tomhet…

Känslor som faller likt höstlöv varvas med apatiska stunder där jag sitter och stirrar men vet inte vad det är jag ser.

Stunder av fina minnen varvas med skuldkänslor som smärtar…

Vill inte…

det gör så ont…

184

Orden och samtalen hjälper mig…

jag behöver få berätta, få återkoppla, söka svar…

Men jag avskyr ovissheten

avskyr väntan…

Vill inte…

186

Men jag är tacksam

tacksam över min familj, mina nära, mina fina vänner

Jag är tacksam över kramen, omtanken, ett lyssnande öra

och jag plockar fram allt det fina

och jag ska minnas.

Annonser

11 thoughts on “Sorg

  1. Ja, där beskrev du den känslan som finns i min kropp. Just nu finns det inget mer att säga. Jag sitter i tåget tillsammans med dig och många fler resenärer. Kram på dig systra mi!

    Gilla

  2. Förstår så väl hur du känner. Min mamma gick bort 1 1/2 vecka efter ett cancerbesked. Chocken….det tar tid att hämta sig, tid att sörja och tid att minnas. Man önskar man sagt mer, fått ännu mer tid tillsammans men ibland blir det inte så. Det där tåget….det är bara att följa med. Till slut blir det lättare att åka men vi kliver nog aldrig riktigt av.
    Tänker på dig och delar din sorg, finaste Susanne.
    Sköt om dig.
    Varm kram.

    Gilla

  3. Vet så väl vad du menar. Lider med dig i sorgen och är glad att du har din make din övriga familj/vänner och den fina gåvan att sätta ord på dina känslor. Du har den fina egenskapen att dela med dig av din sorg och din glädje när den finns. Du har den kreativa sidan som levererar vackra ord och bilder som tröstar glädjer och förundrar oss hänförda läsare av din blogg. Ibland önskar man att det fanns en nödutgång men i vissa fall saknas den. Då får man ta till sina livbojar istället som håller en flytande till stormen lagt sig och man kan ro iland med lite mer bagage än förut. Men den ryggsäcken kommer att innehålla verktyg för nästa stormiga resa. Jag önskar dig allt väl fina Susanne ❤

    Gilla

  4. Beklagar sorgen Susanne…
    Jag miste även min pappa alldeles för tidigt, ja han var i min ålder när han gick bort och jag var 19. Många tankar om hur livet kunde ha varit om han bara hade funnits kvar påminns regelbundet, mina barn har aldrig fått träffat sin farfar, bara sett honom på bild.
    Och trots att vi får ta del av denna fas av livet under våra arbeten inom vården, så kan man inte förbereda sig själv för denna situation.

    Vh //

    Gilla

Tack för att Du förgyller min dag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s