Ingen padda…

…men vad gör väl det när ett varmt leende och trevligt möte gjorde min dag.

Det kortvariga men så varma mötet ägde rum i kön på systembolaget, av alla ställen. Ett bolag jag besöker väldigt sällan men kanske borde det vara dit jag ska gå för att träffa dessa underbara människor…

Jag stod där tillsammans med lilla sonen med kompis, i väntan på att få betala, när mannen framför mig vänder sig om och börjar prata med oss alla tre. Pratade med en lugn och snäll röst och berättade rent spontant om när han, för många år sedan, var på systemet för att handla med sin son, som då var liten… och sonen beställde öl av kassörskan =) . En liten historia hämtat ur hjärtat och med härlig värme.

Jag passade på att önska mannen en trevlig helg och när vi väl gick ut tittade grabbarna på mig med frågande blick… – Kände du honom??? Men nej, det gjorde jag inte. Han var bara en sån där varm människa som helt spontant förgyllde min dag genom att bara SE mig och barnen. Det behövs inte mycket mer än så för att mitt hjärta ska bli varmt…

Och visst är det sant att jag inte känner honom MEN jag vet vem han är då han förekommer en del i vår lokala tidning, eller har gjort, som den idrottsman han är. MEN ÅH, utbrister sonen när jag berättar… – Jag som vill börja boxas….

Tanken var att efter detta trevliga möte så skulle vi till Djäkneberget för att se om paddorna vaknat men ack ack ack.. DET var vi inte ensamma om denna vackra lördag för någon ledig parkering fanns inte att uppbringa så då fick det bli andra planer. Vi styrde bilen mot Västerås Mälarcamping och vattnet. Lilla sonen testade temperaturen och nöjde sig med att doppa benen vilket var oerhört modigt denna Aprildag.

Jag själv nöjde mig med att njuta av den vackra naturen och likt Pippi Långstrump hade en sakletardag…

Vackra vårdagar med värmande sol, fågelsång och spirande grönska är bland det vackraste som finns. Men VARFÖR är den så svår för många… inklusive mig själv. Varför kan vi inte bara leva livet och njuta??? Och göra som barnen…

LEK – LEV – NJUT

5 thoughts on “Ingen padda…

  1. Jag håller med dig Susanne, varför kan vi inte bara leka och leva. Varför måste det vara så svårt. Jag skulle ha en trevlig dag i Stockholm i går med mina föräldrar och syster med man. Det slutade med att jag blir påmind om min ensamhet, att jag är mycket mycket större än jag vill vara och känner mig bekväm med. Jämför mig med alla som går där istället för att njuta. Väl på tåget igen var jag så ledsen och deppig att jag var helt förstörd och tårar föll från min kind. Jag blir så TRÖTT… Fina bilder, trevligt möte och en superhärlig dag fick du i alla fall. Glad för din skull. kram kram

    Gilla

  2. Hahahahaha, jaså det är till bolaget man ska gå för att träffa trevliga människor. Jag är där ibland men inte har jag stött på såna som du. Eller det har jag kanske om jag tänker efter. Hursomhelst blev det ju en kanondag för dig, det blir nog lite lättare att bara vara nu när solen och värmen kommer igen. Tror du inte det? Det är inte så lätt att vara lekfull och njuta av livet när allt är kallt och grått tycker jag.
    Kramar!

    Gilla

  3. Japp =) Inte trodde jag väl att bolaget var mötesplatsen för trevligt besök… Och visst blir det bättre när sol och värme anländer. Hoppas du får en härlig valborg och tusen tack för titten!! Kram

    Gilla

Tack för att Du förgyller min dag.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s